Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1
Den enda gemensamma nämnaren i EU verkar vara mera aggressiva former av immigrationskontroll, skriver debattören.

Minska döden i Medelhavet med humanitära viseringar

Döden i Medelhavet kommer att fortsätta så länge EU inte reformerar sin migrations- och asylprocess. Genom humanitära visering via medlemstaternas ambassader kan EU konkurrera med människosmugglarna, skriver Gregor Noll, professor i folkrätt vid Lunds universitet.

Tragedin har blivit juridisk rutin. EU har rekryterat Medelhavet som brutal och urskillningslös gränsvakt. Vi vet att Syrien och Eritrea är mycket farliga platser. Medvetet har vi skapat rättsregler som gör det livsfarligt att lämna Syrien och Eritrea. När människor trotsar dessa risker i allt större antal kallar vi européer det för flyktingkris. Den verkliga krisen äger dock rum i länder som Turkiet, Libanon och Iran.

Förra veckans EU-toppmöte klargjorde att medlemsstaterna är låsta vid denna dödliga politik vars orättvisor skadar Europas inre sammanhållning liksom dess yttre anseende.

Medias bevakning av döden på Medelhavet har varit intensiv sedan 2013. Aktuell forskning av professor Thomas Spijkerboer och hans forskargrupp visar dock att migranter och asylsökande har dött i betydande antal sedan 1990 vid försök att resa in i EU. Gruppens forskning visar också i detalj hur antalet dödsfall i Medelhavet har gått upp samtidigt när dödsfall på andra rutter har gått ner. Därmed har vi en auktoritativ bekräftelse att EU:s migrationskontroll är en dödlig problemförflyttning. När en rutt blockeras, begagnar sig migranter och asylsökande av en annan rutt, i regel med ökade risker för liv och lem som följd.

Inte ett dugg närmare

25 år av europeiskt samarbete på invandrings- och asylområdet har inte fört oss ett dugg närmare en ändamålsenlig politik – snarare tvärtom. Heliga kor som Dublinförordningen och Schengenreglerna står i vägen. Därför upplever vi en betydande snedfördelning i flyktingskyddet inom EU i dag och stora spänningar mellan medlemsstaterna. Den enda gemensamma nämnaren verkar vara mera aggressiva former av immigrationskontroll. EU:s ministerråd säger sig vilja ”förstöra smugglarnas affärsmodell” genom att förstöra fiskebåtar med militära medel. Bland forskare och experter råder stor enighet att denna aktion kommer att bli ett våldsamt och rättsosäkert slag i luften. I den mån aktionen påverkar flyktingsmugglingen alls leder den till brutalare metoder, överflyttning till andra rutter och ökade priser.

Finns det inga alternativ?

Tillsammans med kollegor har jag tagit fram en lösningsstrategi för att göra vägen till asyl mindre farligt och mera förutsägbart. Vår utgångspunkt är liberal: vi tar asylsökandes förmåga att tänka och välja på allvar. Kärnan i våra strategier är EU-medlemsstaternas ambassader som formar ett nätverk av kontaktpunkter för EU:s asylsystem. Vid akuta skyddsbehov ger ambassaden omedelbart ett inresevisum för en fullständig prövning av asylärendet i medlemsstaten. I övriga fall får den asylsökande auktoritativt besked om framgångsutsikterna genom ambassaden. Det kan leda till ett inresevisum, om det inte är så att den sökande har en bättre anknytning till en annan medlemsstat. Men även de som får avslag är i ett bättre läge än de som får avslag på EU:s territorier. De senare har slösat bort familjens förmögenhet och satt livet på spel för ett avslagsbeslut.

Kan konkurrera med människosmugglarna

Genom dessa humanitära viseringar kan EU:s medlemsstater konkurrera med människosmugglarna. Staterna förfogar nämligen över en tillgång som smugglarna saknar: auktoritativ information och legal inresa. Systemet med humanitära viseringar ersätter inte dagens territoriella asylsystem, utan kompletterar det. Dess rättsliga grund finns i Europakonventionen och Barnkonventionen. Dess historiska rötter finns i Raoul Wallenbergs användning av skyddspass för att rädda ungerska judar.

Varför skulle vårt förslag vara intressant för medlemsstaterna som just avvisat EU-kommissionens initiativ om solidarisk flyktingmottagning?

Humanitära viseringar kan smygas igång av en mindre grupp av medlemsstater som vill investera i en radikal make-over av EU:s asylsystem på sikt. Fördelen med vårt förslag är att det ger alla asylsökande samma utgångspunkt i förfarandet och inte bara de som har råd med smuggling och överlevt den farliga resan. En annan fördel är att alla medlemsstater är ungefär lika tillgängliga genom sina ambassader. Ett nätverk av ambassader i världen gör en jämnare fördelning mera sannolik och minskar risken för interna konflikter inom EU. I dag har vi ett system där mottagningen och skyddsgivning snedfördelas med flit.

Ett betydande tryck

Seriösa röster har pekat på en nackdel med vårt förslag. Trycket på ambassaderna som ingår i systemet kommer att vara betydande. Det medför risker både för ambassaden och för potentiella asylsökande. Min uppfattning är att problemet går att lösa. USA:s kvotflyktingsystem bygger på ambassadkontakter. Där har man utvecklat tekniker för att organisera kontakterna genom mellanhänder så att de kan ske diskret och ordnat.

Jag sticker inte under stol med att ett system av humanitära viseringar kräver noggranna organisatoriska förberedelser. Vinsterna i termer av säkerhet, förutsägbarhet och värdighet är dock större.

Gregor Noll

professor i folkrätt, Lunds universitet

Bild - 2
Gregor Noll, professor i folkrätt, Lunds universitet
Mest läst