Miley Cyrus | Bangerz

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Fördelen med att kicka igång sin karriär som barn är att man har gott om tid att staka ut nya riktningar. Har man dessutom likt Miley Cyrus delvis agerat bakom ett alias är det möjligen ännu enklare att återuppfinna sig själv.

Bangerz är tjugoåriga Miley Cyrus fjärde platta men hon kallar den för sin debut. Ikväll visas ”dokumentären” Miley: The Movement på MTV, en film som fått kritik för att vara en enda lång reklamtrailer. Inget ovanligt med det, men det intressanta är att varken pappa Billy Ray Cyrus eller exet Liam Hemsworth syns till i filmen. Ytterligare ett tecken på att Cyrus vill skriva ett nytt kapitel och gärna retuschera två personer som tagit stor plats i hennes liv. Aliaset Hannah Montana får själklart anses som död och begraven.

ANNONS

I frigörelsen ingår en mer ­explicit image där den helnakna videon till Wrecking ball fick de amerikanska nymoralisterna att vända den tidigare förhållandevis äppelkindade popcountrystjärnan ryggen. Jag misstänker att gudmor Dolly Parton ler i mjugg, hon vet hur det kan vara när ytan står i vägen för en fantastisk låt om ett brustet hjärta.

Miley Cyrus själv rider ut stormen. Hon har skaffat nya kompisar. Tillsammans med bland andra Pharrell Williams, Nelly, Big Sean och Britney Spears har hon gjort en platta som just nu är en av de mest spännande i genren hyperkommersiell, amerikansk popmusik.

Skivan inleds lika modigt som elegant med balladen Adore you, hon anknyter snyggt till countryn i 4x4 ihop med Nelly och Wrecking Ball framstår allt tydligare som av höstens allra maffigaste låtar. SMS (Bangerz), duetten med Britney Spears, är en bagatell men FU är storslaget popdrama i full galadress medan Rooting for my baby är en soft ballad på behaglig halvfart. På det hela taget övertygar Miley Cyrus och i väntan på Lady Gagas nya platta ligger hon i vinnarhålet på höstens topplisterace.

ANNONS