Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Bild: Bild: Elisabeth Alvenby

Mikael van Reis: Nihilismen har två ansikten

Kulturkrönika

Nihilismen – som nu diskuterats på dessa sidor – kallas filosofin som avvisar de moraliska systemen, men som en sådan kritisk kraft har den faktiskt ett dubbelt och motsatt ansikte. Den kan slå om till livsfientlig, fascistisk politik eller omvänt återskapa det mänskliga genom ett tvivlets stålbad. Konsten drivs av denna ofta vanskliga värdekritik. Nietzsche såg dubbelheten.

Jag läser Lars Noréns Filosofins natt (rec 9 november) som är en uppslukande monolog där jaget hela tiden skiftar ansikte och där alla livsvärden metodiskt bryts ner. Det är som att vandra in i en snöstorm där orden flackar mellan vitt och svart – otäck att läsa för den sömnlöse, men så mynnar det ändå ut i en sorts morgonlik stillhet. Varför denna titel?

Lars Noréns diktning har alltid drivits av denna nedbrytning för att frigöra en fläck av oförstört liv. I poesin som i dramatiken skall kulisserna raseras eftersom de förvanskat den ursprungliga livsimpulsen till underkastelse. I ett skådespel som Personkrets 3:1 samlades samhällets alla fallna strax före jul. Det evangeliska skimret försvinner i de följande Terminalpjäserna som korskopplar BB och bårhus men kvarhåller en marginal av ovisshet däremellan.

Jag ser nu pjäsen Fragmente på Folkteatern (rec 28 oktober) som knivskarpt skildrar livet som aldrig blivit vuxet och aldrig kunnat minnas något gott. Barndom som permanentad fattigdom. Kärleksbrist.

Hur kan den där röntgenblicken fästas i en titel som Filosofins natt? Där finns en filosofisk beläsenhet att beakta. Rytmen av dag och natt har alltid varit viktig hos Norén.

Redan hos Kant finns aforismen att natten är upphöjd medan dagen är skön. I Hegels Andens fenomenologi – kapitlet om den sinnliga vissheten – är motsättningen däremellan avgörande. Nuet är inte dagen utan den ovissa natten: ”Das Jetzt ist die Nacht”. Det är just Filosofins natt men där denna nihilistiska förmörkelse ändå leder mot en sorts meningsskapelse.

Ytterligare några filosofiska steg kan tas. Vi hamnar hos Martin Heidegger som Lars Norén läst lika uppmärksamt som de tidigare tyskarna. Det är hos Heidegger som den ur­filosofiska frågan om början och slut böjs samman i en ovisshet som somliga vill kvittera ut som ”nihilism”. Heidegger talar i stället om ”varabetingelser”. Det är sådana som inventeras av Norén.

Stor konst skrubbar sig ofta med nihilismen som pimpsten. Vi skall då fram till ”timman noll”. I en dikt från 1979 skrev Norén så här: ”Att dikta är förödmjukelse / Det tar längre än ett liv / Att slå sönder den plats där det nya / skall komma / Eller vara platsen för det”. Dag som natt – insikten är att man inte kan leva i en värld utan värden.

är medarbetare på kulturredaktionen och skrev i fredags om våld i tv.

Mest läst