Räkna till åtta. Snälla.

ANNONS
|

Texten publicerades första gången 24 augusti 2015.

På åtta sekunder hinner du springa 70 meter om du verkligen tar i. Eller läsa en haikudikt (du hinner nog rentav med två om du koncentrerar dig, men varför stressa?) Du kan äta tre och en halv varmkorvar med bröd (i alla fall om du håller världsrekordtempo, själv klarade jag en korv plus en första tugga på nästa). Du kan lyssna till saxofonslingan i Icona Pops ”Emergency” två gånger (eller höra Prince sjunga ”Kiss” nio gånger på repeat om du lyckas gräva fram den gamla godingen i Spotifyantikvariatet).

På åtta sekunder hinner du ta två riktigt djupa andetag och sänka pulsen med nästan fem slag. Töja dig ner tre och en halv centimeter extra i split (upp emot det dubbla om du anstränger dig hårt, men jag kan inte rekommendera det som något särskilt behagligt). Klappa hunden tio gånger (eller katten, din partner eller någon annan du älskar). Jag har testat alla grejerna själv, det är fantastiskt hur mycket som hinns med.

ANNONS

Och ännu mer fantastiskt är det att din hjärna under tiden, alldeles automatiskt, hinner utveckla känslor som empati och förmågan att känna med andra människor. Jag har testat det också, och kollegor har gjort neuropsykologiska mätningar. Det visar sig att det faktiskt tar bara åtta sekunder att sätta sig in i hur någon annan tycker och tänker och mår. På den tiden hinner hjärnan lysa upp i alla möjliga vackra färger på de scannade bilderna och börja förstå varför någon gjorde eller sa något, vad hen förmodligen egentligen menade och vilka konsekvenser det vi skriver eller säger kan få för andra.

Tänk om vi alla räknar till åtta och ger hjärnan de där sekunderna att arbeta innan vi reagerar på allt vi läser och hör och börjar tumma iväg meddelanden på mobilerna och hamra versaler och utropstecken på tangentborden. Innan vi kallar en artist de mest fruktansvärda saker bara för att hen vågar vara sig själv, önskar en sommarpratare ett öde värre än döden bara för att hen säger vad hen tycker, eller hånar en skolkompis som ser härligt annorlunda ut.

Tänk vad mycket hemskt vi skulle slippa. Förlorad självkänsla, ångest, förtvivlan, konflikter, rädsla och hat. Nätstormar i vattenglas som ibland går så långt att de förstör hela livet för en människa. Trots att nog ingen – egentligen – vill så illa.

ANNONS

Vi kan väl försöka tillsammans?

Med allt våra ögon och öron översköljs av numera blir det förstås en väldig massa gånger vi behöver räkna till åtta innan vi tycker, tänker, skriver och skriker om varandra. Men å andra sidan har vi ju faktiskt 86 400 sekunder till vårt förfogande varje dag. Jag tar det igen: åttiosextusenfyrahundra sekunder. Varje dag. De lär nog räcka.

Inte nog med att du ger dina medmänniskor den fantastiska gåvan att se och känna med dem och gör världen lite bättre åtta sekunder i taget. Du hinner dessutom under tiden klappa någon du älskar, andas, komma imponerande långt ner i split, digga saxofonslingor och äta varmkorv så det står härliga till (men det går naturligtvis lika bra med selleri).

Läs också: "Micael Dahléns tankar är sympatiska men naiva"

ANNONS