Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Mer pengar botar inte allt

Ledare Trafikverket får så mycket pengar till underhåll av järnvägen att man inte förmår göra av med mer. Då är det inte seriöst av Socialdemokraterna att kräva ännu mer.

Regeringen satsade i går ytterligare 800 miljoner kronor på järnvägsunderhåll under 2011. Det är välkommet. Rimligen bidrar pengarna till att tågtrafiken kommer att flyta bättre kommande vinter. Men problemfritt blir det inte. Det kommer att ta många år och kosta många miljarder kronor att förse Sverige med ett järnvägsnät som motsvarar behoven och förväntningarna.

När Alliansregeringen tillträdde 2006 saknades 100 miljarder kronor i finansiering till den då liggande S-märkta infrastrukturplanen. Det var den senaste av många försummelser som är en av förklaringarna till järnvägskaoset.

Såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar har sedan 1950-talet lågprioriterat både underhåll och nyinvesteringar i järnvägen. Det svenska järnvägsnätet är därför både underdimensionerat och hårt slitet.

Den andra förklaringen till kaoset är att trafiken på järnvägsnätet ökat mycket kraftigt. Det går i dag, för att ta ett enda exempel, inte att pressa in fler tåg på Västra stambanans infart till Göteborg.

Den enda möjligheten att förbättra pendeltågstrafiken är att förlänga tågsätten. När tågen går så tätt som möjligt finns inga tidsmarginaler. Varje försening sprids som en kedjereaktion över landet.

Regeringens 800 miljoner kronor är den senaste i en lång rad satsningar på järnvägsnätet. Sammantaget satsas i år 14,3 miljarder kronor på järnvägen, varav 6,1 miljarder kronor på bättre underhåll. De 800 miljonerna skall användas till akuta åtgärder som uppvärmning av växlar, stryktåligare kontaktledningar och mer förebyggande underhåll – alltså att byta ut slitna komponenter innan de går sönder.

Men även akut tar tid. Regeringen vill snabba på bygget av fler mötesspår. Det är utmärkt. Men det behövs också förbikörningsspår, inte minst på infarterna till Göteborg.

Om 800 miljoner kronor extra räcker kan alltid ifrågasättas. Kommentarerna i går spände över hela skalan med början i Håkan Juholts ”det räcker inte” följt av nonsensuttalandet:

– Beskedet från regeringen är att tågkaoset kommer att fortsätta.

Det kunde Juholt tryggt säga eftersom ingen regering i världen, inte ens om den leds av Juholt, kan bota de svenska järnvägsproblemen på nio månader.

Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm, som skall sätta pengarna i arbete, var däremot nöjd:

– Vi hinner inte göra av med mer i år. Det är en ganska omfattande planering för att genomföra åtgärder på Järnvägen.

Malm hoppas på resultat kommande vinter, men tillägger klokt:

– Det kommer att ta ett antal år innan vi ser alla effekter.

Håkan Juholt passade i går också på att kräva återreglering av järnvägen, utan att precisera vad han menar. Det finns mycket mellan statligt monopol och fri marknad.

Dessutom kostar byråkratiska förändringar stora pengar – som får tas från järnvägsanslaget. Återreglering värmer inga växlar.

Märkligt är också Juholts uttalande att det är viktigare att tågen går i tid än med vinst. Ingen tycker något annat. Man kan förstås alltid diskutera hur SJ:s vinst skall användas, men att SJ går med vinst är nödvändigt. Annars förfaller företaget.

9/4 -11

Mest läst