Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Mer än bara sakfrågor bakom den rödgröna splittringen

    Ann-Sofie Hermansson vill inte säga om hon helst ser ett rödgrönt samarbete eller någonting helt annat efter valet. Splittringen av styret får därmed anses öppen och officiell – och frågan om hur staden ska styras efter valet är svårare att svara på än någonsin.

    Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

    Kommunstyrelsens ordförande har även tidigare varit inne på att ett rödgrönt styre – om valresultatet ger förutsättningar för ett sådant – inte alls är självklart.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Men att hålla dörrar åt olika håll öppna är en sak. Att inte ens vilja ge ett svar på vilka man helst vill styra tillsammans med är någonting helt annat.

    Mer än bara sakfrågor

    Vi har skrivit mycket om de rödgrönas oförmåga att komma överens det senaste året.

    LÄS MER: S kan överge MP och V efter valet

    Konkret handlar det om ett antal sakfrågor där de har olika uppfattning. Vilket i sig inte är unikt – allianspartierna är sannerligen inte heller ense i allt: M-förslaget om ett lokalt flyktingstopp i förra veckan fick ju både Liberalerna och Kristdemokraterna att kippa efter andan. Bara för att ta ett närliggande exempel.

    Men vid sidan av sakfrågorna finns det också annat som skaver. Företrädare för MP och V har ibland uttryckt irritation över att Socialdemokraterna, sedan Ann-Sofie Hermansson tog över, kör sitt eget race, lämnar vaga besked och håller samarbetspartierna utanför.

    Socialdemokraterna har å sin sida upplevt att MP och V inte är lika noga med att ta ansvar för stadens ekonomi. Inte minst i den fråga som utlöste den första stora krisen – den om kommunens ansvar för de ensamkommande – var detta tydligt.

    MP och V tonar ned konflikten

    Utifrån sett är intrycket dessutom att det pågått en ständig maktkamp inom det styrande blocket, där en stukad socialdemokratisk ledning haft svårt att hålla i taktpinnen samtidigt som Daniel Bernmar och Ulf Kamne tagit allt mer plats.

    Man kan säkert ha en rad olika uppfattningar och tolkningar om vad det är som skett, varför och hur bestående skador det vållat.

    Och att Ulf Kamne och Daniel Bernmar nu tonar ned konflikten är logiskt.

    För även om Daniel Bernmar emellanåt varit minst lika uppgiven som Ann-Sofie Hermansson – i mitten av december var han inte ens säker på att samarbetet skulle hålla mandatperioden ut – så är Vänsterpartiet det parti som borde vara mest intresserat av ett rödgrönt samarbete. Om Vänstern vill ha något inflytande under nästa mandatperiod så finns det rent krasst inga andra alternativ än att lappa ihop förhållandet med Socialdemokraterna.

    MP har fler alternativ

    För Miljöpartiet är ett samarbete över blockgränsen inte en omöjlighet på samma sätt – det är ju så det ser ut i Västra Götalandsregionen. Men Ulf Kamne har i flera intervjuer sagt att det är med S och V man har mest gemensamt, så ett nytt rödgrönt samarbete tycks vara Miljöpartiets förstahandsval.

    Det låter osannolikt i dag, men då kanske Jonas Ransgård står där, utanför Ann-Sofie Hermanssons öppna dörr.

    Beskedet från Socialdemokraterna däremot är att alla dörrar – utom den till Sverigedemokraterna – hålls öppna till efter valet. Samt att man just nu inte vet riktigt vad som skulle passa bäst.

    Ransgård kanske knackar på

    Sett till de lokala opinionsmätningar vi presenterat är det på ett sätt en begriplig hållning: det blir sannolikt elva partier i fullmäktige och vad politikerna brukar kalla en utmaning att få ihop det.

    Inget talar för att de rödgröna får majoritet och uppdraget att formera ett styre kan sannolikt landa hos Alliansen. Och även om allt egentligen talar för att de i så fall kommer att söka stöd av Demokraterna är det långt ifrån säkert att det lyckas.

    En viss järnvägstunnel kan mycket väl omöjliggöra en sådan koalition.

    Jag vet att det låter osannolikt i dag, men då kanske Jonas Ransgård står där, utanför Ann-Sofie Hermanssons öppna dörr.