Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Jacob Karlzon. På fredag kväll spelar han på Nefertiti.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Med skallen full av musik

    Han komponerar sin jazz utan instrument och när en liten hårdrockare under skinnet. Göteborgsaktuella pianisten Jacob Karlzon tar alltmer plats som solist efter många år som ständigt spelsugen och solid sidoman.
    - I början spelade jag med precis allting och det är viktigt att göra. Inget med den här musiken är så lärorikt som att spela med andra musiker, gärna lite äldre och bättre. Nu fokuserar jag mer på mitt uttryck, koncentrerar mig på det jag vill uttrycka konstnärligt, säger Jacob Karlzon.
    Han har just varit ute och slängt soporna och snart ska han lämna lägenheten - för gott. Sambon och han planerar att flytta från stadsdelen Sorgenfri i Malmö och dra sig närmare havet.
    - Man behöver röra på sig, säger han på en dialekt som svagt antyder hans uppväxt i Jönköping.
    Den 38-årige jazzpianisten har under många år lagt en stabil grund för sångerskan Viktoria Tolstoy och samarbetat med en lång rad andra jazzmusiker. Han håller också öronen öppna för andra genrer och gav förra året ut en skiva med improvisationer över Maurice Ravel.
    På senaste albumet Heat, hans sjätte, utforskar han både trio- och kvintettformatet i främst egna låtar men också det amerikanska metalbandet Korns låt Hollow life. Han tycker att den fungerar alldeles lysande att spela i jazztrio.
    - Det finns en hårdrockare i mig, även om jag som pianist har känt mig långt ifrån de där som står längst fram, trycker ner en pedal och så låter det starkt och fräckt. Förut tyckte jag också att energin i hårdrocken var något alldeles speciellt, men nu känner jag att den övertrumfas av den sanslösa energin som kan finnas i jazzen, säger han och nämner Coltranes kvartett som ett lysande exempel.
    Han tolkar också Gollums sång från Sagan om de två tornen. Den har ett så starkt uttryck tycker han och berättar att den fick honom att sitta klistrad i fåtöljen genom alla eftertexterna när han såg filmen på bio.
    - Det är rätt konstigt, efter en så mastig upplevelse med en film som pågår ett par timmar och är otroligt fylld av händelser, ändå gick musiken igenom och fick fäste!
    Jacob Karlzons längtan efter friare vidder vid havet sammanfaller med hans lust att utveckla det egna komponerandet. Han har huvudet fullt av små lösryckta slingor. De är fantastiska i fyra takter, menar han, men det luriga är att hitta en fortsättning. Vissa kanske inte håller för mer än så, andra kan utvecklas till en låt.
    Det går aldrig att avgöra på förhand, säger pianisten som aldrig komponerar vid sitt instrument. När andan faller på trollar han bara fram notpappret.
    - Det är väldigt praktiskt för det spelar ingen roll var jag är någonstans. Jag hör musiken inne i mitt lilla huvud och skriver ned den. Det är som att skriva poesi.
    När han lagt på luren efter intervjun tänker han beställa noter inför en kommande inspelning med Malmö symfoniorkester och George Riedel och hoppas sedan kunna komma vidare med en fyrataktersfras som kanske kan bli något på en soloplatta.
    Senare under försommaren ska han och trion åka till Italien, men före det kommer han till Nefertiti med samma personal som på Heat.
    - Ofta när det varit större sättningar har jag känt att jag velat utnyttja det så mycket som möjligt så att alla spelar i princip hela tiden. Nu har jag velat bryta upp det där. Det blir nummer där det bara är duo eller trio och hela spektret upp till kvintett, säger Jacob Karlzon om fredagens konsert.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.