Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Matti Bye gör solodebut utan snuttefilt

    Pianisten Matti Bye tänker tillbaka och inser att mycket har varit underligt. Känslorna finns i musiken på solodebuten Drömt. För en gångs skull har han släppt filmbilderna som inspiration.
    - Jag hade ju inget att jämföra med, men nu när jag har två barn själv märker jag hur udda min uppväxt var, med en så känd mamma. Framför allt när det kom fram barn och frågade henne om hon inte kunde bli liten, säger Matti Bye.
    Samtalet om barndomen är föranlett av att en förstoring från omslaget till hans nya skiva, Drömt, hänger på ena väggen i hans studio. På bilden är han en liten gosse i sjömanskostym, inklämd mellan sin styvpappa och sin mamma Birgitta Andersson, skådespelerskan som vid den tiden blivit Teskedsgumman med i princip hela svenska folket.
    Matti Bye säger att han valt bilden för att han gillar den, att den ackompanjerar uttrycket han är ute efter i musiken. Den fyller honom med förundran, känslan av att allt varit en dröm.
    - Kan man växa upp så där? frågar han sig med en nick mot fotot.
    Han berättar att han intresserar sig för psykoanalys och att musiken han skrivit möjligen skulle kunna betraktas som ett slags bearbetning.
    - Kanske. Fast det låter hemskt att prata om en skiva i terapi. Varför skulle någon vilja lyssna på det?
    Det har fler än en recensent funnit anledningar att göra. Tillsammans med musiker från både folkmusik, rock- och jazzfältet bygger Matti Bye upp en förförande hypnotisk stämning med sina instrumentala melodier.
    Impulserna till dem härstammar från gränslandet mellan vakenhet och sömn. Där är det kreativt att befinna sig, konstaterar Matti Bye som får många av sina bästa idéer just innan han ska somna.
    - Friheten är underbar i det där tillståndet. Det är som att det blir en massa felkopplingar eller kortslutningar som leder till nya insikter.
    Tidigare har han utgått från bilder när han komponerat, oftast musik till klassiska stumfilmer.
    Under arbetet med Drömt har han släppt snuttefilten, som filmbilderna innebär, och jobbat med just tillstånd som utgångspunkt. I samtalen med de övriga musikerna har han försökt hitta gemensamma nämnare i känslor snarare än i musik. Exempelvis har han kunnat säga till dem att spela desperat.
    - Jag tycker om musik som får mig att göra saker, som ger mig kraft att bryta upp eller förändra, som ger mig livslust, som får mig att gråta. Musik med starka känslor helt enkelt, säger Matti Bye.
    Det hittar han i allt från klassiskt till rock, oftast i sånt som skaver en smula, som inte är perfekt.
    Därför gillar han också att spela på leksaksflygeln, ett av oräkneliga speldon i rummet. Han lägger den lilla flygeln i knäet och spelar en liten vals i studion som han har med musikern Kristian Holmgren; de har också skivbolag och ett par olika grupper ihop.

    Skira gardiner dämpar ljusinsläppet i lokalen som ligger på en innergård på Söder i Stockholm. Den utstrålar raka motsatsen till pedanteri. Överallt syns spår av olika former av konstnärlig verksamhet och indikationer på att Matti Bye trivdes på Konsthögskolan, där han var specialelev under Marie-Louise Ekman.
    Tjocka lager av oljefärg eller experimentella olivoljetavlor i ena änden, travar med filmer i den andra. Och däremellan drivor av musikprylar, från olika sorters klaviaturer och dragspel till akustiska och elektriska stränginstrument.
    - När jag håller på med musik är det som en avledande manöver att gå iväg och måla ibland. Jag gör det i stället för att bowla eller spela innebandy, säger han.
    Matti Bye berättar att han tidigt bestämde sig för att bli musiker. Knappt hade han börjat spela piano i sjuårsåldern förrän han blev närmast besatt av att öva. Han lyssnade bara på klassiskt, spelade sex timmar om dagen och skulle nog ha blivit konsertpianist om han inte upptäckt The Clash när han gick på musiklinjen under de sena tonåren.
    - Helt nya dörrar öppnades för mig. Gudskelov bestämde jag mig för att inte gå Musikhögskolan utan tog sabbatsår och gjorde helt andra saker, berättar han.
    När han ett par år senare tillfrågades av Cinemateket om att spela till en stumfilm hittade han tillbaka till musiken, men i en helt ny riktning. Plötsligt fann han sig vara improvisatör och kompositör utan att riktigt förstå hur det gått till.
    Sedan dess har han mest turnerat runt i filmsammanhang och även skrivit filmmusik, senast till Maria Larssons eviga ögonblick av Jan Troell. Nyligen spelade han i Paris och Wien till Körkarlen, som han även ska ackompanjera under helgens besök i Göteborg.
    Framöver ska han också packa ihop Drömtorkestern, med bland andra Johan Berthling, Goran Kaifes, Leo Svensson och de andra musikerna på nya skivan. De kommer till Göteborg och Nefertiti framåt våren.
    - Jag är så glad för att jag har möjligheten att göra olika saker. Det är jätteroligt att kunna variera verksamheten, säger Matti Bye som allt som oftast surfar in på Myspace för att upptäcka nytt.
    - Det är en väldigt spännande musikalisk tid just nu. Det är så skönt att äntligen ha kommit ifrån det maskinella tänkandet.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.