Den charmiga gamla trävillan i Nacka utanför Stockholm tyder på passion – en passion fördelad på lika delar sport, familjen och maten. Här samsas Paolo Robertos guldgraverade världsmästarbälten jämte italienska mastodontkokböcker, hantlar, barnteckningar, kryddväxter och leksaker. Kylen är laddad med maffiga parmesanbitar och tråg med färsk pasta.

Det före detta boxningsproffset, numera program- och företagsledaren, slänger ner några av sina fastrars hemtorkade chilifrukter i stekpannan (egen design of course) och låter två extra feta vitlöksklyftor få simma med i olivoljan. Han är i full färd med att bevisa att alla kan skapa en riktigt god snabbpasta på mindre än en kvart.

– Att säga att man inte kan laga mat är bara idiotiskt. Det är ju knappast någon raketforskning. Slå upp en kokbok och gör som det står. Det finns inga ursäkter. Kan en avdankad gammal boxare så kan vem som helst.

Några delade tomater och en nypa basilikablad åker i pannan. Pastavattnet kokas upp i vattenkokare för att skynda på processen. Såsen späs ut med lite av kokvattnet, och i samma stund som pastan väl är knappt färdigkokt (vilket för övrigt avgörs med ständig provsmakning, glöm klockan) åker den ner i såsen och vänds runt tills den är perfekt al dente.

Ecco! En klockren middag på fjorton minuter.

– Det här lagar jag jätteofta. Ibland slänger jag i några stora räkor också, fast med persilja i stället. Aldrig basilika till fisk, fastrarna skulle bli galna.

Familjen, som består av hustrun Lena och barnen Elisa, 3, och Enzo, 6, är onekligen viktig för Paolo Roberto, som numera kallar sig ”41-årig gubbe” och bollar sex företag i luften.

– Jag trivs så bra med livet nu. Och att äta är en väldigt viktig del av att vara en familj. Det är den stunden man har tillsammans. Lagar du maten själv blir det nyttigare, du vet vad det är i och du kan ge maten den kärlek man själv eller familjen behöver. Att offra det för mikron är dumt.

– Själv skulle jag hellre kastrera mig än att äta en djupfryst pizza eller pirog. Med en rostig morakniv!

Med de orden ringande i öronen skippar jag frysdisken på vägen hem och fiskar upp några fina romanticatomater i stället. Paolos turbopasta måste testas. Den blir magisk. På fjorton minuter blankt.