Vi hade förväntat oss en ganska stel afton om sanningen skall fram. Så var det förra gången vi var på Fiske­krogen nämligen: glest med gäster, en nästan pedantiskt stram personal som inte lockade till att lossa på slipsen. Maten minns vi som utsökt och lokalen som slående elegant.

Förvisso mötte vi samma eleganta lokal, men glest är det sista man kan säga. Hit har folk hittat tillbaka ­uppenbarligen. Men så har konceptet delvis ändrats och restaurangen är nu fullsatt fredagar och lördagar när folk trängs runt den mycket populära skaldjursbaren.

Baren ligger för sig till vänster innanför entrén och matsalen till höger. Så vill man inte dela lokal med glada afterworkgäster så slipper man.

En lätt jäktad hovmästare tar emot och ett nyss besatt bord dukas snabbt om till oss. Fler människor köar och borden i den stora matsalen fylls på av familjer som firar, par som firar, kompisgäng som firar – kort sagt en god blandning på publiken som nästan alla har skaldjur i blick.

Dignande skaldjurplatåer, bedövande vackra mot den sobra grönblåa inredningen, bärs fram och åter. Men Uteätarnas patrull är stoisk, här skall bara ätas mat som visar vad köket går för.

Vi slår till med hummersoppa och hummersallad. En sammetsliknande soppa som smakar mer hummer än hummerköttet i sig. Gudomligt god, len och fin utan att vara gräddig. I botten på tallriken en ragu av hummerkött, soltorkade tomater och jordärtskocka. Bland de bästa hummersoppor vi ätit. Hummersalladen går inte av för hackor den heller. På en vacker bädd av strimlad sallad, soltorkade tomater, rostade nötter och sultanrussin tronar två rejäla hummerbitar – en stjärt och en klo. Generöst, vackert, gott och mättande. Kanske hade vi önskat oss litet mer sälta i hummerköttet, men bara en aning.

Mättnaden hade redan kommit smygande på ena sidan bordet när huvudrätterna serverades. Kvällens dyraste rätt (dagspris 475 kr stod det på notan) var också den vassaste och avgjort vackraste. Vad sägs om grillad piggvarsfilé med långkok på kalv och rostad piggvarsfumé (buljong) som kom tillsammans med en lekfull variation på morötter i olika färger? En underbart skickligt komponerad rätt där varje råvara kom till tals. Ahlströms val visade sig vara bakad långa, med syrlig ragu på äpple, palster­nacka och ytterligare ett par vita rotsaker samt pilgrimsmussla. Allt serverat på längden förstås och täckt av ett fjäderlätt musselskum. En blek skapelse omgiven av knallgula små polentakrämsknappar smaksatta med citron och tryffel. Också detta en höjdare.

Ostar och friterad munk får anstå till en annan gång. Vi valde chokladsoppa och crème brûlée. Det första lät något äventyrligt måste medges men det var ett bra val. Soppan hälldes rykande varm från en liten tillbringare runt en sorbet på vit choklad som smaksatts med passionsfrukt. Saltrostade pekannötter satte utropstecknet här. Crème brûléen täcktes av ett florstunt lager med bränt socker, men var litet för kall och i konsistenen mer som en pannacotta. På tallriken också en god persikosorbet.

De glasvis serverade vinerna var genomgående bra till samtliga rätter. Allt gick snabbt, utan mankemang, men i ett litet för upptrissat tempo. Servitörerna ödade knappt någon tid alls på att presentera maten. Det är inte ofta vi tycker att matpratet är i underkant, men det var det här. Av svettdropparna på servispersonalens pannor att döma förstod vi att de hade annat att göra än att servera långrandiga matpresentationer.

Slutintrycket blir att man får valuta för slantarna på Fiskekrogen. Kvaliteten på maten håller toppklass. Men litet mer omsorg om gästerna skulle nog inte skada.

TOTALT 22

Förrätt 5/5

Huvudrätt 9/10

Dessert 4/5

Service 4/5