Någonstans kan man inte låta bli att småle över Kock & Vins utveckling. Nuförtiden brukar man lätt avfärda rörelser som hållit på ett tag att de blivit gamla, trötta och förlegade. Björn Persson och kompani verkar i stället ha ökat takten och ger sig allt längre ut i de västsvenska skogarna och haven i jakt på de mest udda, vilda och vackraste. Kanske är detta det mest spännande och utmanande köket i staden just nu.

Vi blev inte alls entusiastiska när vår mycket trevlige servitör presenterade aptitretarna. Blodpudding, ättiksinlagd sill på Hönökaka, kryddad ostronört och sedan en fläskbuljong med alger och bläckfisk. Inget som vi gillar alls, så vi bespetsade oss på att njuta av den ljuvliga brödkorgen i stället. Oj, så fel vi hade.

Blodpuddingsplättarna kryddade med torkade lingon, var sötsyrliga och fantastiskt goda, sillen som kom med torskrom var mild och härlig, ostron­örten smakade ta mig tusan ostron och bläckfisken var härligt lättuggad.

Med lätt omtumlade smaksinnen gav vi oss in på den medelstora Sinnenas meny, med sex rätter för 795 kronor.

Den finfördelade krabban, kom på en tunn skiva fänkål, subtilt kryddad med gräddfil och torkade svarta vinbär. Krabbsmaken var tydlig med en lätt syrlig touch av bär och gräddfil. Till synes enkelt och vackert presenterat, men med full arom och fantastiskt gott. Bifångsten för dagen visade sig vara fjärsing (!) av alla fula fiskar. Den kom med grönkål och en smörad skaldjursbuljong, råräkor och rostade räkskal som mortlades vid bordet, och visade sig vara fullkomligt fenomenal. Fast i köttet, en sås så djup, mustig och smakrik att man drog ihop tårna av ren vällust. Detta är inte matlagning – detta är artisteri på hög nivå.

Tre generösa hummerbitar kom under florstunna lager av kålrabbi, kryddade med libbsticka och ackompanjerade av körsbär och kycklinghjärta. Förbluffande mäktigt i smaken, kryddigt och inte alls insmickrande, men fräscht och gott.

Oxen från Fryksdalen i Värmland var så mör att den närapå smalt i munnen. Köttet var den självklara stjärnan på tallriken som fick ett intressant tuggmotstånd av den mustiga märgbakade rotsellerin och stekt rågbröd. En klick med illgrön purjolöksklorofyll gav rätten en kick och en fin balans både för öga och gom.

Vet ingen annan restaurang i Göteborg som skulle få för sig att servera torkat älginnanlår i en dessert. Det kom i små tunna flisor som vackert dekorerade den tempererade smakrika osten Almnäs Tegel, tillsammans med bland andra mikrostora björksoppar. Mat för ett skogsrå, lika ljuvligt som vackert.

Lika härlig var den mosade, sötade och infrusna moroten från Ugglarp, som kom med lättsyrad grädde och mumsigt knäckig konungskrokant. En jättegod dessert för fullvuxna. Hyggligt nog lät restaurangen en av oss gå utanför menyn och ta puddingen på saftade tranbär, Aromaäpplen och frusen kamomillgrädde, som kom rykande i flytande kväve. Lagom söt, lagom syrlig och lätt att äta. Knorren var en skojig cocktail på vodka och tranbärsjuice därtill.

Kock & Vin har en intressant kombination av klassisk stil, som möter bohuslänsk granit i serveringsplattorna på borden. Det är relativt avskalat och ljust, så man tydligt ser varenda vackert presenterade rätt. Men det är inte billigt, så det är inte förvånande att en stor del av gästerna är medelålders affärsmän och vänner som äter födelsedagsmiddagar.

Men man får full valuta för pengarna, både i fråga om mat och vinpaket. Varje glas är valt med precision. Och servicen är varmt omtänksam och helt klanderfri hela vägen från start till mål. Bravo.

Totalt antal poäng: 25/25

Förrätt 5/5

Varmrätt 10/10

Dessert 5/5

Service 5/5