Från väggar sträcker sig lampor likt lysande fågelvingar i rött, gult och purpur. Takkronan som ett nyponsnår nedsänkt från ovan. Raffinerat.

Som så mycket annat i detta designtempel, tillika hotell, restaurang och bar, som går under namnet Avalon och som 2008 fick pris som Göteborgs vackraste byggnad. Tre år ­senare känns huset redan som en självklarhet där det står, så nära Göteborgs hjärta man kan komma.

Men det gäller att välja rätt entré.

Den som i likhet med oss tar hotellets huvudentré och sedan höger in till restaurangen blir vilset stående, med ytterkläderna på, spanandes ­efter en garderob och väntandes på lite uppmärksamhet från herrarna som vid vårt besök stod för ”servicen” på bottenplanet. Får till slut förklarat för oss att vi skulle gått runt hörnet, till den lite mindre entrén, restaurangens dörr i riktning mot ­Kopparmärra.

Ingen bra start, tänker vi, att få gästerna att känna sig dumma. Inte heller är det någon lyckad idé att ta tjugo spänn för att hänga upp rocken åt en gäst som ska spendera tusentals pengar på mat och dryck.

På veckosluten är det rejält tryck i baren på Avalon och ljudnivå där­efter. Så vi kände en viss lättnad över att bli lotsade till avdelningen en trappa upp av en servitris som med ­humor och naturlig serviceanda ­aftonen igenom nästan lyckades kompensera för den trista starten.

Ska vi börja med desserten? Frågan infann sig när aptitretarna anlände, tre små läckerheter effektfullt upplagda på ett vackert kakfat. Kalvtartar med kapris på knäcke, Janssonpuré på mandelpotatisflarn och den tredje, ja, den slukade vi utan att kunna härleda smaken. Njutningen var aningen större för ögat än för gommen.

Spänstiga havskräftstjärtar (205 kr) hade sällskap av kuliga variationer på blomkål – skum, kräm och tunna torkade skivor. Därtill citrontapioka, små sagogryn i laxromsstorlek, tämligen smakbefriade. Prislappen svår att motivera.

Lättgravad älgcarpaccio (185 kr) serverades med tärnad rotselleri, torkade lingon, timjan, nötter och enbär. En illasmakande nöt störde initialt, men när den klingat bort tog det sig. Älgen hade dock lite svårt att hävda sig i denna orgie av smaker och ärligt talat såg det strax lite geggigt ut på tallriken.

En perfekt Tournedos Rossini gick lös på hela 355 kronor. Bästa råvaran, tillagad helt enligt önskemål, med en rejäl skiva ankleverterrin och på toppen några tunna löv av blek gotländsk tryffel. Härlig reduktion på Madeira förgyllde ytterligare, men ljumma potatiskakan som medföljde gladde mindre.

Två saftiga bitar hjort (295 kr) hade rullats i, nu gissar vi, torkade svarta vinbär och rosépeppar, som gav en härligt rivig yta. Mötte så den sammetslena palsternackskrämen, vilken försiktigt vadade i svartvinbärssky. Anrättningen piggades ytterligare upp av karamelliserad lök.

Chokladkrämen (115 kr) är mjäll och fin i konsistens, fast tallriken domineras smakmässigt av den läckra kokosglassen. Inget fel i det, tycker sällskapets kokosvän som villigt stoppade i sig även en maräng och ett kakaoflarn.

Sorbeten (120 kr) minde om somrigt hallonplock. Vackert så, men blandningen runt om – yoghurt, mannagrynsskum och rostad vit choklad – påminde om klimpig risgrynsgröt och smakade mest bara sött.

Betjäningen valde vinerna, klockrent rakt igenom med flera världsdelar representerade. Inga Systembolagsviner dock. Smarta krögare vill inte bli avslöjade med påslag på många hundra procent.

Poäng: 19/25

Förrätt 3/5

Varmrätt 9/10

Dessert 3/5

Service 4/5