När Guide Michelin 2007 beslöt att ge ut en guide i Asien fick Tokyo 191 stjärnor på direkten. Det var tre gånger fler än vad Paris krogar hade kämpat ihop under matbibelns mer än hundraåriga historia och de frans­­ka kockarna gick i taket: ”Merde! Rå fisk är inte gastronomi!”

Som lök på laxen hade GM låtit bedömningen skötas av dem som bäst förstod sig på maten, det vill säga asiaterna själva. Lokalpatriotismen fick alltså härja fritt och de franska kockarna blev än mer skogstokiga.

På Peacock Dinner club serveras också rå fisk, men inte extremt subtil, organisk tempelmat, som vi västerlänningar har svårt att uppskatta. Här bjuds en fullt begriplig, euro­anpassad Asienmeny, i en illusoriskt amerikansk miljö. Du går nämligen två trappor ner under jord och trollas ut i en skybar, där du med lite fantasi kan titta ut över en nattlig storstad (möjligen New York) genom panoramafönster som inte existerar. Utsikten består bara av en massa ljuspunkter i väggen. Kan ej beskrivas, måste ses.

Peacocks stora avsmakningsmeny för 450 kronor inleds med en Mixed Sushi Plate, som tar knäcken på diskussionen om stans bästa sushi. Vår nigiri med lax såg ”vanlig” ut, men var ett par snäpp godare. Fisken integrerades med riset och allt bara smälte i munnen. Var det bättre råvaror än vi är vana vid? De två maki­bitarna bestod dels av tonfisk med späda spenatblad, dels av omelett med kantarell. Samma känsla där. Är det vinägern som gör det hela så gott? Ingefära och wasabi fanns givetvis på plats, liksom sojan – bonusen var de båda härvorna av syltad rödlök och gröna alger.

Rätten hamnade en bra bit bortom svensk standardmall för sushi. Dessutom perfekt storlek på bitarna, vi behövde aldrig fundera på att bita av.

Så följer en stapel av fyra spånkorgar med ångande dumplings – kinesisk ravioli – att avverka uppifrån och ned. Milt överst, kraftigare smaker ju längre ned man jobbar sig. Under vårt första lock dolde sig ångkokt havsabborre med rostad kyckling och rökt vitlök insvept i sprött, ätligt rispapper. Därefter tigerräka (hrm... miljön?) med sidfläsk och chili, sedan anka spetsad med koriander och till slut ett rätt hårt friterat knyte innehållande biff med fläsk och lök.

Till detta serverades tre kalla såser som skulle ”göra” respektive rätt. Visst, plommonsåsen till havsabborren var riktigt kul. Men tre såser till fyra dumplings blev förvirrande för vän av struktur i livet. Matchade vi rätt sås med rätt rätt nu?

Tredje rundan var mixed dim sum – en trilogi plockad ur huvudrättsmenyn. Pilgrimsmusslor, tonfisk med sesamfrön och entrecôte. Inget krångel, bara vällagat, med genomgående lätta drag av sot och rök. Såväl fisk som kött grillat till perfektion med rå kärna inuti ett knäckigt pansar.

”Stekt ris” brukar inte vara så kul på kineskrog (strimlat ägg och tinade gröna ärter), men nu kom i stället en skål läckert, luftigt ris med nötter och orientaliska kryddor. Illröd kimchi (kinakål) hade sting av ingefära och chili, vilket parerades av en söt melonsallad med feta nötter, anisdoftande basilika och hoisinsås. Bra tänkt.

Peacocks Grand dessert är en petit dessert och inte oss emot. En liten friterad donut, en sked ”äkta” vaniljglass och ett slags chokladkräm tryfferad med några färska bär. Inget extravagant i den avrundningen.

Utan vägledning går man lätt vilse i pankofrityren, framför allt vad gäller drycker till den knepiga, asiatiska maten. Låt servitören bestämma – och du får smaka japansk mikrobryggd ale med ris som råvara, samt tre typer av god sake: lagrat på ståltank, ekfat samt söt till desserten. Glöm allt du hittills druckit av ljummet, tråkigt, jästigt risvin.

Totalt 20

Förrätt 4/5

Huvudrätt 9/10

Efterrätt 3/5

Service 4/5