Förrätt 4/5

Nä, det är inga konstverk som serveras, men den som beställer klassikern löjrom med tillbehör (140:-) får just det. Plus lite extra.

Crème fraiche, rödlök och så den där rökta briochen, mer tilltalande än det låter. Snyggt jobbat. Sparrissoppan (135:-) på vit sparris med al dente-bitar av grön, lätt och len. En kulle ruccola, en rulle havskräftaröra och en bulle gurk- och fänkålsmousse kompletterade, inte klockrent men intressant.

Huvudrätt 9/10

En helt ljuvlig torskrygg (255:-), därtill en härligt kryddad potatis- och spenatterrin, nyskalade räkor, en lätt smörsås och ett persiljekrisp.

Allt stämde, men varför lägga krispet på den varma fisken? För att det krispiga skulle försvinna? Dessbättre fanns smaken kvar. Lammytterfilén (225:-) var förstås rosastekt, ruccolakrämen underbar, balsamicoskyn reducerad till sirapströghet och potatiskakan med getost en fullträff. Enkelt och mästerligt.

Dessert 3/5

Crème brûléen (85:-) lätt lätt ljummen, inte kylskåpskall. Bra. Och sällskapet! Ärggrön syrlig limeis under knallrosa jordgubbsyoghurtglass – vilken sensation för gom och öga. Marängsvissbakelsen (85:-) övertygade däremot inte. Ingen krispighet i marängen, det vackra bananchipset smakade trä och chokladsåsen, ja, den hade mått väl av mera lyckosamt sällskap.

Service 4/5

Att bli mött redan i dörren av någon som trivs med sitt jobb, att bli så där lagom ompysslad, få goda vinråd och en avskedshälsning från samma person när man lämnar etablissemanget, det förhöjer besöket. Men hur kan man köpa in bestick med vassa skaft utan att först proväta de obekväma verktygen?

Till sist …

… känns det som att Dinner 22 lagt in en högre växel i omsorgen om gäster och råvaror. Vi kommer tillbaka!

Summa poäng: 20 av 25