När man går in i den diskreta entrén på Vasagatan och låter sig omfamnas av den imponerande miljön i det gamla stenhuset från förrförra seklet, då är det svårt att tro att här huserar den göteborska finkrogvärldens ekotalibaner. Här, bland marmor och blyfönster och en enorm takhöjd, är det ekologiskt, kravmärkt, biodynamiskt och närproducerat som råder.

På Wasa Allé är rätterna inte indelande på klassiskt vis med förrätt, varmrätt och dessert. I stället är alla rätter ungefär lika stora och beställs i den ordning man vill. Man rekommenderas ta tre–fyra rätter för att bli mätt. Det finns också fyra olika avsmakningsmenyer som går under namnet Stolen. Det är en hemlig meny där man bara väljer hur många rätter man vill äta och sedan slår sig ner och litar på köket.

Vi valde den mellanstora femrättersmenyn och lutade oss tillbaka.

Som en liten aptitretare serverades strax ett havrechips med en kantarellkräm, lite torkad kantarell och lingon. Gott och med smak ur den svenska skogens skafferi gjorde den oss sugna på fortsättningen.

Den lilla brödkorgen, klädd i björknäver, fortsatte på samma tema. Surdegsbröd, rågbröd och ett smakrikt knäcke gjorde att man fick vara på sin vakt för att inte gå i brödfällan. Man vill ju orka med mat också.

Snart landade den första rätten på bordet. En lättsaltad makrill med rödbetskräm, tunt hyvlade inlagda rödbetor, pepparrotssnö och buskkrasse med blommor. Så vackert, och så gott. Fisken var mjällare än den mjällaste sushi och smaksättningen tog verkligen ut svängarna med rejäl sälta, syra och sötma. Pepparrotssnön blev en svensk wasabi.

Som dryck serverades ett portugisiskt vin gjort på druvan Síria som vi inte var bekanta med. Fruktigt med ganska hög syra. Passade alldeles utmärkt. Ett kul vinval.

Ganska raskt kom rätt nummer två in. En perfekt stekt gös med knaprigt skinn, lite grillad gurka, en klick majskräm och en sås med älgört. Den sotade gurkan passade fint till fisken och den söta majskrämen men denna gång var kryddningen nästan ingen alls. Visst, man kan låta smakerna viska, men kanske skulle man i så fall bytt ordning på rätterna eller stoppat in en granité emellan?

”Kommer rätterna för fort?” ”Inte alls”, svarade vi den utmärkta servitrisen.

Dags för kött. En bit långkokt griskind tillagad i mjölk och kyndel serverad med smörstekta kantareller och bondbönor och ovanpå något som sades vara ”friterat ister”.

Fantastiskt mört och med sensommarsmaker som gifte sig väl. Återigen var kryddningen i vårt tycke överdrivet snäll och sältan låg i istret som påminde om rostad lök. Men gott var det. Ännu en gång överraskades vi av ett roligt dryckesval lite utanför allfarvägen. Det var ett rött medelfylligt och välbalanserat biodynamiskt vin från Anima Negras på Mallorca. Passade bra.

Kvällens fjärde rätt var en stekt ryggbiff med spenatpuré, märgsky och ängsörter. Nu var det gasen i botten i kryddningen igen. Gott? Javisst, men vi blev inte kloka på om det fanns någon tanke med detta, om det var ett misstag eller helt enkelt olika kockar med olika inställda smaklökar.

När dessertvinet visade sig vara ett krispigt torrt vitt vin började vi fundera på vad som komma skulle. Det visade sig vara en sorbet på svartavinbärsblad ovanpå en svartavinbärskräm med tärningar fryst grädde samt små, små maränger. Lite skeptiska smakade vi på den gröna sorbeten. Fräscht och med den syrliga krämen och den söta grädden fungerade det alldeles utmärkt.

Ja, bättre än så. När vi ätit halva efterrätten kändes det som om vi satt i bersån hos farmor en sommareftermiddag. Imponerande.

Och när vi fick ett par bitar hemgjord marmelad till det avslutande kaffet var vi riktigt nöjda med kvällen.

TOTALT 22

Förrätt 5/5

Varmrätt 8/10

Dessert 5/5

Service 4/5