Tänker du dig en helkväll på Magnus & Magnus så kan det löna sig att ta en tur förbi växlingskontoret. Menyn har nämligen priser även i euro, och de priserna sattes innan euron började dala i riktning åtta kronor.

Fast sparar pengar gör man som bekant inte på krogen. I synnerhet inte om man låter sig lockas av sexrättersmenyn för 695 kronor (78 euro) med tillhörande vinpaket för lika många pengar. Vilket vi gjorde.

Besöket började lite oroväckande med en helt öde restauranglokal. Hoho! Det visade sig att både personalen och vårt bokade bord fanns på innergården, som denna närmast sydeuropeiskt ljumma afton var välbesatt med ung publik. Som blev allt yngre och allt uppsluppnare runt baren allt eftersom kvällen mörknade.

Aptitretaren, rostad tomatsås med pinjenötter och körvel, slog an tonen. Smakrik, rentav lite bitsk. Men hellre det än den blekhet som inte sällan präglar dessa kökens introduktioner. Bröd­korgen hade å andra sidan rätt mycket av ”vi också” över sig.

Förrätterna var tre till antalet, och nog märktes ambitionen Den sesamrostade laxen, utsökt i smak och konsistens, hade sällskap av ett halvdussin tillbehör – ärtskott, vattenmelon raffinerat marinerad med ingefära, gurka, rostade frön och trendigt bläckfiskbläck. Friskt, fruktigt, vackert och med viss hetta. Men också med dragning åt tuttifrutti över både färger och smaker. Till detta en frisk Sauvignon blanc från Nya Zeeland.

På tung brun 70-talsservis serverades långbakad tunt skuren grissida. Därtill några stänglar grön sparris och en härlig confiterad äggula, alltså tillagad på låg temperatur täckt med olja. Som garnering pulver på rostat smör, några klickar majonnäs och rostad lök i mängd, mer passande för gatu­kök. Inte ens en vältalig tysk Riesling lyckades överrösta baconkänslan. En alltför hårt spänd båge brister som bekant.

Bättre potential i en dumpling fylld med mört confiterat ankkött. Utsökt i sig, men den soja- och chilikryddade kycklingbuljongen var aningens aning för salt. Och lite snålt var det med bara ett knyte. Frasig shiitake toppade denna rakt igenom asiatiska rätt där den stora mängden färsk vitkål till slut kom att dominera. I gengäld gladde vi oss förbehållslöst över en smakrik Viognier, också den från Nya Zeeland.

Vinerna var genomgående av hög kvalitet, med spännande karaktärer och väl avpassade till rätterna. Som den ekfatslagrade Chardonnay vilken serverades till vad som numera är ett standardnummer på stadens krogar – stekt gös med sidfläsk och tillbehör. Fint tillagad men några fanfarer blåstes inte runt bordet.

Köket tycks trivas bäst när de asiatiska inslagen får blomma och hetta är påbjuden. Som i entre­côten, serverad röd i ”remsor” på planka i sällskap av märg och chips. Den syrade rabarbern i salladsskålen blev aftonens överraskning och diskussionsämne. Bra eller bara annorlunda? ­Annorlunda och bra, löd juryns dom. En Val­policella därtill, rund och god.

Rabarbern återkom på aftonens upplopp. Nu söt i sällskap med myntagelé, bakad yoghurt, jordgubbe och vaniljsorbet. Stor ansträngning för att åstadkomma ganska lite, summerade vi över ett glas himmelsk Sauternes.

Som restauranggäst vill man absolut inte känna sig vilsen, vilket vi gjorde vid vår ankomst. När vi letat oss ut till den trivsamma innergården fick vi i gengäld alert och relevant service och trivsamt omhändertagande. Fast hade vi varit 75 och ute för att fira guldbröllop kanske vi inte hade uppskattat placeringen.

Allra bäst: Stämningen på innergården, när vädret så tillåter.

Kan bli bättre: Maten mer komplicerad än komplext intressant.

TOTALT 19

Förrrätt 4/5

Huvudrätt 8/10

Dessert 3/5

Service 4/5