Vi började med att först låta ögonen slicka i sig vartenda uns av flärd från tak till golv, innan vi korsade foajén och klev ut i den ljusa matsalen. Konstaterade att den ligger utomhus på en bakgård ... nej, däruppe sitter ju ett tak.

Foajé, förresten? Ja, Dorsia är i första hand ett hotell. Draperat i sammet och satin, smyckat med art noveau, möblerat i knallgult, illrött, lila, grönt och purpur från Designers Guild. Tanken skickas hundra år bakåt till la belle epoque och det krävs inte mycket fantasi för att se Sally Bowles komma glidande nedför trapporna bakom köket och göra entré genom de tunga draperierna med flätade omtag och gigantiska tofsar.

Denna lilla, lätt ekivoka, bakelse till lyxhotell (man kan tvingas hosta upp fyra till fem lakan för att få sova mellan två) öppnade i juni och ägare är Thomas Petersen. Dorsia är arvet efter farfar Sophus och pappa Bengt – och där har ni krögaranor som förpliktigar.

MED DETTA ÖVERDÅD av form och färg som bakgrund – hur skulle man kunna låta bli att börja kvällen med ett glas champagne? Till detta serverades en amuse gueule i form av en kantarellduxelle (extremt fint hack) med kalvfondskum och rivstarten på kvällen var ett faktum.

En av oss valde därefter à la carte-spåret och det var klokt. Till förrätt fastnade vi för fyra ostron i olika fasoner – det ena snyggare än det andra. För 205 kronor fick vi ett naturellt (om vi bortser från persiljan och schalottenhacket), ett gratinerat med vitlök och spenat, ett pocherat i soja – och juvelen i kronan: ett rökt med gurkgelé, serverat under glaskupa som höll röken på plats till det var dags att söla i sig mollusken. Allt gott, inget överdrivet.

Därefter en generös bit marulk. Augusti är inte årets roligaste fiskmånad, men vi hade inga anmärkningar mot den tomat- och lardobakade, köttiga fisken som kom med ragu på krabba och lite bakade rotfrukter. En mustig sky på kycklingfond förstärkte fisken, medan den tunna, klenätliknande rårakan inte tillförde mycket för de 310 kronorna.

DORISAS EGEN PATENTARE kallas étagère – ett våningsfat med godsaker i tapasstil som äts uppifrån och ner. Finns i tre nivåer. Instegsmodellen ”grand étage” (285 kr) innehåller ett naturellt ostron, en liten ankleverterrin, blomkålscrème toppad med löjrom, en nötig, ungersk skinka i carpacciotunna skivor, en svensk kittost (Ängalunda från Jürss mejeri i Flen), ny skinka (nu italiensk), ny ost (nu fransk comté) samt en råbiff med kapris. Inte mätt?

Bygg på till ”grand lux étage” (345 kr) och få dessutom en tartiflette (fransk minipizza) och boqueronnes på makrill. Fortfarande inte mätt? I värstingen ”dorsia étage” (395 kr) ingår även en varmrätt bestående av knaperstekt kalvbringa med tryffelrisotto.

Nu är du mätt.

Vi tänker att allt är precis så gott som råvarorna tillåter, men idén är framför allt smart. Konceptet spar kökskraft eftersom det mesta är färdiglagat.

PÅ GRUND AV PLATSBRIST i magen vädjar vi om lätta desserter och serveras en tät, bitter, alldeles underbar chokladmousse med bakad ananas, knäckig kokos och saffransparfait för 125 ytterst välinvesterade kronor. Det som kallas ”glass- & sorbet” på menyn (95 kr) blir utklassat, men björnbärssorbeten som serveras vid sidan av mango och chokladkulor är strålande.

Fast det vi minns mest är nog att personalens klänningar, slipsar och accessoarer matchar inredningen perfekt. Man blir på så jädra gott humör.

Totalt 20

Förrätt 4/5

Huvudrätt 7/10

Dessert 4/5

Service 5/5