Profil:

Nyöppnad trendrestaurang för det urbana innefolket, med barhäng och tapas-menyer.

Miljö:

Ohldins konditori, med sina inrökta väggar och sitt bryggkaffe är nu ett minne blott. De rymliga lokalerna, strax intill Gubberoparken vid Redbergsplatsen, är utblåsta och om-stylade till oigenkännlighet. Det genuina, traditionella, lite trötta har ersatts av smakfull, påkostad inredning med trendig om än lite anonym New York-känsla. Leonardo vill vara en oas för områdets unga, välbeställda. Personer som aldrig skulle sätta sin fot på Lilla restaurangen mitt emot och beställa en stor stark.

I kväll är det fullsatt både runt borden och vid den långa, inbjudande bardisken. Gästerna passerar ett färgglatt akvarium i entrén, och belysningen gör den långsmala lokalen extra lockande: inte minst de bordellröda ljusramper som slingrar sig bakom baren och längs golvlisten. Trappan upp till entrén samt nivåskillnaden till tv-loungen i den innersta delen kan försvåra besöket för den rullstolsburne.

Mat:

Den något spretiga, obeslutsamma menyn omfattar fyra olika slags tapas-paket: ett spanskt, ett franskt, ett grekiskt och ett italienskt. Du kan beställa enskilda tapas från många håll i världen, inklusive USA, Kina och Libanon. Varmrätterna inkluderar olika slags paella, pizzor, två kötträtter, en fiskrätt, fyra pastarätter och något vegetariskt.

Vi fastnar för den spanska tapas-menyn respektive lammracks serverade med rosmarinsky och dagens primörer (som visar sig vara persiljerot) Till lammet serveras en utsökt råstekt potatis. Såsen visar sig vara mörk, syrlig och smaksatt med tamarind (tänk HP-sås), men inte den minsta rosmarinkvist går att spåra. På den fräscha tapastallriken imponerar den lagrade manchego-osten och de heta jätteräkorna mest.

Pris:

Tapaspaketen ligger något högt i pris, varierar mellan 225 och 310 kronor, men tallrikarna går att dela på två om ni inte är jättehungriga. Att det kostar 45 (!) kronor extra att få in en korg med bröd och lite spenatpesto känns däremot oacceptabelt. Särskilt när det ska ätas lufttorkad skinka och speciellt utvald ost. Varmrätterna ligger på mellan 150 och 225 kronor, den billigaste pizzan går på 125 kronor. Ett glas av husets vin, för övrigt en sur besvikelse, kostar 59 kronor medan en Bistro lager landar på 42 kronor.

Service:

Personalen är underbemannad på grund av sjukdom, vilket märks. Väntetiderna är långa: först tar det tid att få ett bord, sedan dröjer det länge innan drycken och sedan maten dyker upp. Den något oerfarna servitrisen är trevlig och gör sitt bästa. Även kocken tvingas servera.

Det lilla extra:

Något som klart påminner om Michelangelos fresk Den yttersta domen på insidan av toalettdörren är kaxigt. Dessutom gillade vi de stilrena, ändå raffinerade, vattenglasen.