PROFIL: Tyrolsk

Här är det lederhosen, tyrolerhatt, stora portioner och ölskum i mustaschen som gäller.

MILJÖ: Bullrig

Planlösningen stavas stor, bred och öppen – den som söker myspys får gå någon annanstans. Här är det tjo och tjim och uppladdning inför femkampen.

MAT: Kvantitet före kvalitet

Matmässigt pratar vi tung tyrolermeny, dock finns två olika sorters sallad på menyn.

Vi var hungriga och beställde tyrolerschnitzel respektive fläskfilé. Förstnämnda var av kalvinnanlår och serverades med sallad, ört- och vitlökskräm och pommes frites. Som sagt, portionerna är icke att klaga på – schnitzeln var så stor att man var tvungen att lyfta på den för att se resten av maten. Men… den smakmässiga upplevelsen var ungefär lika upphetsande som en vuxentur med farfars-bilarna. Peppar och salt löser… om inte allt så åtminstone det mesta. Något bättre var det med pommes fritesen, även om känslan av halvfabrikat låg nära till hands.

Även i fallet med fläskfilén, som serverades med rödvinsås, grillad kvisttomat och pommes frites, gick kvantitet före kvalité. Filén var helt enkelt svampig och seg. Men som sagt – vi fick varsin bukfylla och stod oss resten av kvällen.

PRIS: Inte prisvärt

Konkurrensen inne på Lisebergsområdet är inte mördande – därför finns risk för att priserna drivs upp. Det kostar helt enkelt mer än det smakar, vilket schnitzeln för 198 kronor och fläskfilén för 169 kronor är exempel på. Den som önskar en sejdel med 0,4 liter Pripps blå (starköl) får betala 52 kronor medan ett glas vin (20 centiliter) betingar 65 kronor. Positivt är att barnportionerna (gränsen går vid tolv år) inte kostar med än 65 kronor – då får ungarna dessutom glass.

Vi testade förvisso inte Tyrolens sallad – men antar en sallad som kostar 148 riksdaler är riktigt bra.

SERVICE: Effektiv

Tidig fredagskväll med mycket folk i rörelse – då är en leverans på 22 minuter inte att klaga på. Vår kypare var både snabb och trevlig.

DET LILLA EXTRA: Inget som får en att joddla precis.