Har inte kinarestaurangerna blivit färre? Och de indiska fler? Så är det i alla fall i kvarteren runt långgatorna, där finns många krogar som serverar indisk mat nuförtiden. En av dessa är Masala Valley på Fjärde Långgatan. Till i våras var namnet Restaurang Kashmir men före dess hette stället Nang Bo och var en kinakrog.

Masala Valley har inga rättigheter, det serveras ingenting starkare än folköl. Kanske beror det på att de ännu inte hunnit få tillstånd. Restauranger utan rättigheter är i allmänhet inte särskilt fullsatta på kvällstid och så var det även vid vårt besök. Helt ensamma var vi dock inte. Ett par bord var upptagna när vi klev in i den ganska anonyma lokalen, vita väggar, röda dukar, en porslinselefant i fönstret och indisk musik på låg volym.

Det börjar bra. Vi beställer en portion samosas att dela på för 50 kronor. In kommer strax två stycken ljuvligt frasiga och välkryddade indiska piroger fyllda med kyckling och grönsaker, serverade med tre såser. Riktigt goda. Finns även i vegetarisk variant.

Vegetarisk mat är ofta ett lyckat val i den indiska menyn. Masala Valley har nio rätter att välja mellan. Vi fastnar för Sabhzi khorma, blandade grönsaker med ost, kokos, cashewnötter och russin i khormasås. Den andre krubbkollaren slår till på en blandad kycklinggrill tandoori.

Den vegetariska rätten och den röda såsen till tandoorin kommer in först, i små kopparskålar på värmeljus, sen dröjer det en stund och så landar ris och ett rykande hett serveringsfat med kycklingfilé och kycklinglår i olika färger. Sist kommer naan-brödet och efter ytterligare en stund och en stillsam efterlysning en sked att ta maten med.

Kycklingätaren är mycket nöjd, filébitarna i olika marinader smakar fågel, och gott om mat är det också! Vegetarianen är inte lika imponerad. Khorma är visserligen en mild sås, men lite mer borde den allt smaka och grönsakerna är misstänkt lika fryspåsarnas sommargrönsaker till såväl konsistens som smak. Cashewnötterna är få och ostbiten helt ensam.

Naanbrödet är visserligen varmt men smakar snarare uppvärmt än nybakat. Den goda segheten är borta och ingen av oss orkar tugga i sig sitt bröd trots att det förgyllts med några sesamfrön.

När vi ska betala är vi ensamma gäster i lokalen, vi går till kassan och betalar i stället för att sitta kvar och vinka. Notan stannar på 340 kronor.

Pris: Billigt.

Den dyraste rätten kostar 160 kronor, de flesta runt hundralappen. Med hämtpris klarar man sig med mindre än hundra kronor. Och mätt blir man.

Service: Artig och vänlig

... men lite orutinerad.

Det lilla extra:

Har även hemkörning.