Där olika länders vinlagar är tämligen rigorösa och reglerar vilka druvor som får odlas var, vad som får stå på en etikett, hur länge ett vin måste ligga i tunna innan det får tappas på flaska och säljas etcetera, känns det som om ölvärlden är helt befriad från belastande regelverk.

Okej, tyskarna har sin snart 500-åriga Reinheitsgebot (går ut på att öl endast får bryggas av malt, humle, vatten och jäst) men för övrigt är det en fri värld. Det är rätt skönt, för det mesta.

Extra roligt blir det varje gång det lackar mot jul och man får nöjet att prova alla hiskeliga mältningar med rök, kryddor, karamell, kaffe, choklad och diverse udda smaksättningar. Det ena julölet godare, tokigare, häftigare än det andra. Bland 43 nummer i årets Systemutbud föll jag pladask för ett dussin sorter – alla tillverkade av små, hantverksmässiga bryggerier. Fler än hälften av de 43 är värda sina fyra fyrar.

Juletikett räcker inte

Men liksom alla år består ett knappt tiotal ”julöl” av det gamla vanliga, tunna, strömlinjeformade hopkoket från de svenska storbryggerierna. En etikett med mistel, granris eller tomte på, lite mörkare färg och sötare vätska än vardagslagern. That’s it.

Allt smakar ungefär samma, det vill säga inte mycket, och det är när man spottat det sista av det här man önskar att julöl på något sätt kunde varumärkesskyddas – ungefär som falukorv, västerbottensost och cognac.

Om kvalitén kunde fastställas efter en absolut skala, där ett värde måste uppnås för att produkten skulle få kallas julöl – liksom EU bestämt att kakaohalten måste överstiga 35 procent för att choklad ska få heta choklad – skulle vi slippa se Carlsbergs, Åbros, Spendrups och Krönleins likformade blask på Systemet. Och på julbordet.

Press på bryggerierna behövs

Klart att de stora bryggerierna inte anstränger sig, eftersom det uppenbarligen inte behövs. Systembolaget – som under offertprocessen av nya viner låter en enda vinnare ta plats i sortimentet – verkar inte fundera alls över vad som levereras från storbryggerierna till jul. Alla tycks ha sin förbokade plats i butikerna jul efter jul, så varför skulle de konkurrera med kvalité?

Det vore välgörande om samma press sattes på bryggerierna, som på vinproducenterna. Låt den bäste komma in. Och enbart den bäste. Ingen kommer att sakna förlorarna.

Däremot saknar vi en del andra kvalitetsöl från små, lokala hantverksbryggerier – såna som inte får plats på bekostnad av jättarnas fulöl.