I min gom betyder sommarviner torr och knastrig sauvignon blanc, mineralrik riesling, fruktig pinot gris – sånt man dricker med förtjusning till lätta rätter som sallader eller till ingen mat alls i solens sken. Men av utbudet på 18 vita viner är nästan hälften ekfatslagrad chardonnay, alltså raka motsatsen.

Har Systemet konsulterat någon av de där kvällstidningsmeteorologerna som har gåvan att förutspå väder flera månader i förväg – och fått veta att det blir en kall, blöt, svensk sommar, som gjord för att kura under markis med ett glas fatig charadonnay, i väntan på att den fuktosande grillen ska ge laxbiten tillräckligt med färg för att passera som grillad i stället för gallerpocherad?

Bortsett från två finfina, fatiga chardonnayer är det inte mycket av de vita torra nyheterna jag köper. Spalten måste alltså drygas ut med annat.

Å andra sidan är de tre svensktillverkade mikrobryggda ölen av högsta klass. Och den lilla Madeiran är en pärla, liksom den tyska marsipangrisen på ruländer. Allt gott från Tyskland är inte gjort på riesling.