Sydafrikas vinodlare gör en framgångsresa utan motstycke. Sedan millennieskiftet har Sydafrika seglat upp från blygsamma 3,3% i försäljning på Systemet till osannolika 22,9% under första kvartalet i år.

Med fotbolls-VM som draghjälp kommer vi sannolikt att summera när året är slut: mer än vart fjärde glas vi dricker är sydafrikanskt.

Är det för att kvalitén är så fantastisk? Sant är att Sydafrika producerar bättre vin än fotbollsspelare (och hur har vi det med saken i Sverige nuförtiden, förresten?) – men en mer sansad förklaring är att man får oerhört mycket för pengarna, nästan rakt igenom, när man köper ett sydafrikanskt vin.

Sydafrika producerar de flesta vinstilar, vitt som rött, torrt som sött – och gör det på ett sätt som gör vinerna fruktiga, snabbmognade och trots att de normalt innehåller mycket alkohol, tämligen lättillgängliga.

Konsumenterna gillar stilen mer än professionella vinkritiker i allmänhet gör. De senare skriker ofta på "alkoholbroms" och återgång till mera "klassiskt" vinmakeri.

Så vem lyssnar producenterna på – miljoner köpare eller en handfull recensenter? Lätt val.

Nästa steg för Sydafrikas vinproducenter blir att jobba för en utökad rättvisemärkt marknad. Här finns massor kvar att göra, men landet har en fördel i och med att man faktiskt befinner sig i ett läge där en icke oöverstiglig insats räcker för att få rätten att klistra på den blågröna Fairtrade-etiketten. Det är betydligt svårare för tyskar att erövra stämpeln, som jag vet att massor av svenska konsumenter är beredda att betala lite extra för.

Tyvärr går det inte att söka "rättvisemärkt" (som det går med ekologiskt, fatkaraktär, prisklass med mera) på Systembolagets hemsida. Orsaken är att stämpeln har en politisk värdering och sånt aktar vi oss för.

Än så länge.

Här är några av mina Sydafrika-favoriter i olika genrer.