Cupcakes, macarons och cakepops i all ära. Men nog är det något visst med en äkta svensk småkaka? Hallongrottor, kokostoppar, mandelkubb, schackrutor, havreflarn... Erkänn att minnesbilderna börjar ploppa upp i skallen likt en plåt laddad med drömmar. Nog vore det dumt att låta dem suddas ut av närbutiksmuffins?

Bullar och barnalyx

Det ska villigt tillstås att någon vidare bullmamma har jag aldrig varit. Inte min egen heller. Men just bullar kunde hon baka som ingen annan. Även om hon inte bakade ofta var frysen nästan alltid välförsedd. Ren och skär barnalyx.

När det handlar om kakor var däremot mormor Nanna drottning av krokstorpare (de hette så, någon sorts böjda flarn vill jag minnas). Och sjuttiosju andra sorters kakor.

Hur många man än försåg sig av vid saftstunderna blev hon aldrig nöjd. Det fanns minsann alltid plats för en kaka till. Men det bästa var ändå att få vara med i köket och hjälpa till att baka. Barnalyx det med.

Bevaras i generationer

Det föll sig därför helt naturligt att rota fram Nannas gamla skrivbok med nogsamt nedplitade kakrecept när det skulle fotograferas kakkalas. Lika naturligt kändes det att publicera andras favoritrecept. Det är ju så det går till i kakvärlden. Recepten bevaras och förs vidare mellan generationer och vänskapskretsar. Jag älskar den grejen.

Finfikans comeback

Och just därför är det så glädjande att se att kafferepet och finfikan har kommit tillbaka stort igen - som en sorts antirörelse i dessa tider av sockerskräck och kolhydratfobi. Unga tjejer och killar ställer sig allt oftare och bakar och bjuder på sju sorters kakor. Och de gör det med stolthet. Är det inte förtjusande så säg?

Hylla historien med kafferep i sommar. Om det så bara blir ett enda.

Det här är min egen hyllning till alla generationer av bakande kvinnor. Bullmammor som småflickor. Kakor åt alla!

Att dricka till: Kaffe