Våra vatten utarmas och klassiska middagsfiskar är på väg att simma ut ur våra liv för alltid. Åtminstone om vi inte börjar ta ansvar. I dag. Men att ta ansvar innebär inte att vi ska rata fiskdisken. Tvärtom bör vi kanske bli ännu bättre på att äta fisk. Så länge det är rätt fisk. I hav och sjöar runtomkring oss finns sorter som simmar starkare och friskare än på länge. Fiskar som förr var ett vanligt inslag på menyn men som vi glömt bort. Sej, skarpsill, lake och sill är bara ett par exempel.

Vill man försäkra sig om att göra rätt val i fiskdisken är Världsnaturfonden Världsnaturfonden WWF:s fiskguide Fisk till middag? en bra handbok. I våras kom man ut med den femte upplagan av den populära gratisguiden, uppdaterad med de senaste rekommendationerna för vilka fiskar man ska äta och vilka man ska undvika.

I åtta år har Inger Näslund, fiskeexpert på Världsnaturfonden WWF, arbetat med att sprida mer kunskap om hur vi ska äta för att gynna våra fiskevatten. Och hon ser en ljusning i tunneln.

– Det har hänt väldigt mycket de senaste åren. Både leverantörer och producenter är i dag mer pålästa än vad de var för fem år sedan. Även de politiska besluten om fiske börjar ta situationen på allvar. Man kan se utvecklingen som en lång uppförsbacke där förändringar gått sakta, sakta. Men så kommer man upp till backkrönet och då händer allt plötsligt i en rasande fart.

I fiskguiden har man samlat våra vanligaste fisk- och skaldjurssorter och delat upp dem i tre olika kategorier; de som vi kan äta med gott samvete, de som vi bör ta det försiktigt med och de sorter som vi helt ska undvika. Men här finns även genvägar att ta som fiskkonsument. Genom att hålla utkik efter fisk med Krav-märket eller miljöcertifieringen MSC (Marine Stewardship Council) kan man försäkra sig om en hållbar konsumtion. Båda dessa märken står för ett uthålligt fiske som värnar om miljön, om att bevara mångfalden och att främja en ekologisk produktion.

– Mitt råd är att man börjar med att titta efter fisk och skaldjur med Krav- eller MSC-märkning. Hittar man inte det bör man fråga var fisken är fångad och hur den fiskades. Ju tydligare spårbarhet fisken har, desto säkrare kan man känna sig. Om inte annat kan man på det sättet komma undan den illegalt fångade fisken, menar Inger Näslund.

En av de fiskar som fått mest uppmärksamhet i den stundtals hätska fiskdebatten är torsken. I dag kan man enligt fiskguiden till exempel äta torsk som är fångad i Barents hav, oavsett om den är MSC-, eller Krav-märkt eller om den ej är certifierad. Är man på jakt efter en torskliknande fisk ligger koljan och sejen nära till hands. Fasta, fina fiskar med vitt kött och god smak. Båda fiskarna passar såväl till soppor och grytor som till att steka eller fritera. Genom att rimma dem lätt får de inte bara en fastare konsistens och vackrare utseende, det är likaså lättare att få en bra sälta på fisken.

Fastnar du i rutinköpen när det kommer till fisk och skaldjur? Du är inte ensam. Men genom att variera dina inköp hjälper du till att minska trycket på populära och överfiskade sorter. På västkusten är vi bortskämda med färsk fisk från salta hav. Men vill man vara en smart fiskkonsument får man inte glömma bort våra insjöar. Insjöfiskar är ett välmående släkte. Och dessutom underskattat. Abborre, gös och gädda är fantastiska matfiskar, i synnerhet under det kallare halvåret. Kontrollera dock noga att fisken kommer från svenska insjöar och inte från Östersjön. Likaså består utbudet av MSC-märkt fisk framför allt av fryst och förpackad fisk.

– På västkusten, där det finns en stark fisketradition, är man bortskämd med att kunna köpa färsk fisk. Och då man har havet så nära inpå sig tror man många gånger att den fisk man köper är fångad i svenska vatten. Då kan det vara intressant och viktigt att fråga var fisken faktiskt är fiskad, säger Inger Näslund.

Tack till: Fiskmeny Hönö