Kaffekokaren kickar igång, äggmackor bres och långkalsongerna dras på. Man tassar på tå för att inte väcka någon, stänger försiktigt dörren, startar bilen och styr kosan mot skogen. Mot jaktmarkerna.

De få bilister man möter på vägarna är antingen själva jägare, tidningsbud eller natt­skiftare. Premiärmorgon. För cirka 265 000 svenskar lika stort och nervpirrande som julafton och första semester­dagen tillsammans. För så många av Sveriges befolkning är jägare. Och älgjaktspremiären är något speciellt.

Och tro nu inte att det handlar om barbariskt skjutande. Nej, de allra flesta jägare skulle förmodligen svara att det handlar om så mycket mer. Naturen när morgondimman precis börjar släppa taget. Fågelkvitter, vindsus och träknaster. Morgonens första eld som får värma upp frusna fingrar. Gemenskap och ljugerier runt brasan. Att helt enkelt få vara en del av naturen.

För min del skulle jag säga att jakt är en fråga om respekt. Man lär sig visa respekt för naturen och framför allt för djuren. Det blir ett samspel som är ett naturligt led i det faktum att människa och natur genom åren helt enkelt börjat leva tillsammans.

Vi bygger vägar där älgarna går. Bygger hus där rådjuren stryker runt knuten. Anlägger åkrar där vildsvinen bökar. Då krävs det att stammarna hålls efter, för djurens skull. För stora stammar gör exempelvis det svårt för djuren att klara av tuffa vintrar när det varken finns skydd eller mat i överflöd.

Det handlar också om att visa respekt för det byte man fäller. Att hela djuret används och så lite som möjligt går till spillo. Det finns bara två filéer på ett djur, men tunga, kinder och nacke kan vara minst lika fina delikatesser. Av benen kokar man sagolik fond. Att ta tillvara är att visa respekt.

För den som inte kan, vill eller hinner ge sig ut i skogen har utbudet av vilt i kött­diskarna så sakteliga ökat. Intresset för viltkött är på uppgång. Vilt passar strålande med många av de smaker som hör hösten till och är dessutom smakrikt, ekologiskt och många gånger magert. Ett höjdaralternativ när det kommer till kött helt enkelt.

Det jag däremot kan få höra, när jag står böjd över köttdiskarnas vilda delar, är ett knorr om hur dyrt det är med viltkött. Då vill jag bara svara; vet hut. Det bär emot att köpa älgfärs för drygt 90 kronor kilot, men vad är kilopriset för chokladkakan och chipspåsen som smyger sig ner i kassen? Visa respekt i köket.