Masthuggsteatern | Schaktet av Christian Lollike

ANNONS
|

Tala om tajming! När Masthuggsteatern nu gör den danske dramatikern Christian Lollike pjäs Schaktet ställer man sig mitt på samtidsscenen. Platsen är Dresden, symbolen för det totala kriget och dess slutliga lösning i "närområdet". Dresden då och Syrien nu.

Här får publiken rakt i ansiktet de rasifierade frågorna om främlingar och om vilka öden vi skall dela och om vi skall öppna våra gränser.

Det är om den stora förträngningen som Schaktet handlar. Att inte titta bakåt i tiden, att inte öppna de inre dörrarna men gå som turister över bränd jord och i förbigående notera guideböckernas abstrakta dödstal.

Det är en tung pjäs som faller över oss i Anna Sjövalls paradoxalt lätta iscensättning på Masthuggsteatern. Tre något kolonialt kostymerade personer på turistresa ramlar ner i historiens laddade schakt. Tiden fördriver de med rollspel som dramatiserar tråkigheten och fantiserar fram en karaktär Gerhard som ställs inför samtidens konvulsioner och leker livsfara, utsatthet och dumdrömmar.

ANNONS

På en timme och en kvart strippar Hans Brorson, Helen Hansson, och Emilie Sahlén sina turistjag och gör det förbjudna närvarande i groteskt komiska turer som för dem in på mentalt laddade områden. Där ger de fri lejd åt samtida fobier om judar, araber, svarta o.s.v.

Det är underligt befriande att sitta och följa denna makabra dans med ett leende. Det jag ser är litet som ett slags politiskt Pang i bygget. Svettigt, förfärande och mycket underhållande.

Man ser sällan en sådan fullträff i pjäs, spel och samtida relevans. Vad Brorson och Hansson kan vet vi som följt dem. Men att en praktikant från Teaterhögskolan i Malmö, Emilie Sahlén, så självklart tar plats i detta upplysta mörkrum visar också det föreställningens klass.

Än en gång är Masthuggsteatern omistlig.

ANNONS