Mark Isitt: Satsa på tunnel i stället för bro

ANNONS
|

Ibland måste man byta perspektiv.

En lägre bro över älven må te sig självklar från land – om inte Göteborg ska falla itu måste det bli lättare att ta sig över – men från vattnet blir samma bro en bom och barriär och ett hot mot både sjöfart och Vänerregion.

Göteborgs styrande politiker ser tyvärr allt från land. Från sina ljusa kontor på fridfulla Gustaf Adolfs torg, på betryggande avstånd från den bullriga hamnverksamheten. Det är för flanörerna där utanför de spröjsade fönstren, för cyklisterna och kollektivtrafikanterna, som den lägre bron ska byggas, hävdar man. Men i själva verket är den nu föreslagna 13-metersbron inte bra för någon. Den är för låg för godsfartyg att slinka under och för hög för cyklister och fotgängare att slinka över.

ANNONS

Båda slinker ner i diket.

Alternativet är givet. Men det har politikerna redan sagt nej till. En tunnel med kompletterande gång- och cykelbro beräknas kosta tre gånger mer än broförslaget. Det avfärdas av ekonomiska skäl trots att det ger en konfliktfri förbindelse mellan norr och syd och en chans att högexploatera ett centralt område som annars kommer upptas av broramper. Att det öppnar för en expansion av den miljövänliga sjöfarten gynnar dessutom både Göteborg och näringsidkarna runt Vänern.

Tunneln – om jag får drömma – bör vara en renodlad kollektivtrafiktunnel. Helt fri från bilar. Att leda bilströmmarna rakt in i 1600-talsstadens känsliga hjärta är att betrakta som rent stadsfientligt. Och gång- och cykelbron bör vara sex meter hög, inte mer. Att kommunen fick nej förra gången man föreslog en lågbro berodde främst på närheten till Frihamnen, fartygen fick svårt att manövrera, men nu när man beslutat ta bort sjöfarten från hamnen kan en bro lätt slås från Lilla bommen över dockorna upp mot Backaplan. Denna bro ska alltid vara öppningsbar – fartygen har företräde oavsett tid på dygnet.

Därtill behövs ytterligare en älvförbindelse. Den ideala platsen känner vi redan, stadsbyggnadskontoret har länge förespråkat en länk mellan Stigberget och Lindholmen. Även här behövs en tunnel – för både kollektivtrafik och bilar – och en öppningsbar gång- och cykelbro.

ANNONS

Båda dessa projekt måste planeras parallellt om inte den snabbt växande kollektivtrafiken ska kollapsa av överbelastning. Parallellt, dessutom, med att den befintliga Götaälvbron tas om hand; det har föreslagits att Nils Einar Erikssons industriromantiska ikon bör göras om till park, att brospannet över vattnet skulle planteras. En fantastisk idé.

ANNONS