Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1

Mark Isitt: Form, gnistskydd och en godtrogen prins

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

På sidan 103 i senaste numret av tidskriften Form ligger designskribenten Susanne Helgeson i sängen och sover och drömmer ljuva drömmar om en oberoende designjournalistik. Hon föreställer sig att en redaktör ringer och de slår fast att nej, nu får det vara nog med det inställsamma, nu ska här ifrågasättas. Stort som smått. Allt från avgörande miljöfrågor – 2008 slukade Ikeas bomullsproduktion 2,89 tusen miljarder liter vatten, lika mycket som vi svenskar dricker på 176 år, skriver Helgeson – via trendbloggare som helst uppmärksammar egna pr-byråns kunder – Stefan Nilsson nämns aldrig vid namn – till ”varför bara lillprinsen hängs ut i plagieringssammanhang”.

Det är rakt, tydligt och skrivet med stort patos.

På sidan 101, uppslaget innan, finns en annan krönika. Den är skriven av tidskriftens redaktör Bo Madestrand och kan tyckas representera allt det Helgeson efterlyser. Den är kritiskt granskande och inte ett dugg snäll och rymmer till och med formuleringar som ”Form har tillgång till dokument” och ”Uppgiftslämnarna har bett att få vara anonyma för att inte riskera sina uppdrag”.

Men i själva verket är den motsatsen. Madestrands krönika styrker med pinsam tydlighet det Helgesons krönika beskriver, bilden av svensk designjournalistik som insmickrande och comme-il-faut. Placeringen uppslagen efter varandra hjälper förstås inte. Madestrands krönika handlar just om ”lillprinsen” Carl Philip.

Ni kan förmodligen historien vid det här laget: ett gnistskydd som prins Carl Philip stått som upphovsman till har visat sig vara designat av Eric Ericson. Ericson som är mest känd för sin bok Brev till samhället där han publicerar sin kommunikation med olika myndigheter: ”Polisen, jag har flera små djur som jag inte längre vill ha. Jag vill att ni fängslar dem. Det är bra om ni säger till alla poliser som är allergiska att inte vara där då jag kommer.” Sådana saker, helt tagna ur luften, men vansinnigt roliga, särskilt när de ställs mot de godtrogna svaren.

I fallet med gnistskyddet är det prinsen som varit godtrogen. Ericson har knappast accepterat uppdraget att handleda den unge designern i egenskap av satiriker utan som formgivare med gedigen utbildning och bakgrund – pappa var HC Ericson, professor i grafisk design vid HDK. Det är ett förtroendeuppdrag som kräver alldeles särskild omsorg med tanke på att prinsen är prins och nästan helt utan rutin och utbildning. Men när Ericson nu går ut och avslöjar att Carl Philip inte dragit ett streck gör han precis tvärtemot det han åtog sig – i stället för att slussa sin student rätt bidrar han till att förstöra hans karriär.

Alltmedan Form står bredvid och hejar på.

Mest läst