Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Marie Jahoda med flera | De arbetslösa i Marienthal

Litteraturrecensioner Mattias Hagberg slungas tillbaka till 1930-talet när han läser den ambitiösa studien De arbetslösa i Marienthal, en radikal skrift om arbetets dolda mening. Fortfarande, åtta decennier senare, är det drabbande läsning.

SAKPROSA

SAKPROSA

Marie Jahoda med flera

De arbetslösa i Marienthal

Översättning: Svenja Hums

Arkiv förlag

Ibland måste man rikta blicken bakåt för att få syn på samtiden. Ibland är det först på avstånd det närvarande blir riktigt levande.

Under några dagar umgås jag med en gammal klassisk studie i sociologi, Die Arbeitslosen von Marienthal, nu för första gången i svensk översättning, utgiven av det ambitiösa vänsterförlaget Arkiv i Lund.

Det är 1930-tal och den lilla industriorten Marienthal, drygt tre mil sydöst om Wien, har drabbats av den globala finanskrisen. Eller drabbats är kanske fel ord, snarare trasats sönder. Alla samhällets fabriker har likviderats av bankväsendet och arbetslösheten är total.

MARIENTHALBORNA LEVER I ett ekonomiskt och socialt limbo. De hankar sig fram på understöd, allmosor och uppfinningsrikedom. De lappar och lagar sina kläder, äter allt de kommer över, till och med katter och hundar, och de slutar elda i sina kaminer.

Om det inte vore för de unga radikala samhällsforskarna Maria Jahoda, Paul Lazarsfeld och Hans Zeisel skulle Marienthal och den sociala katastrof som drabbade samhället för drygt åttio år sedan vara bortglömd. Nu är Marienthal i stället själva sinnebilden för den ekonomiska misär som drog fram över Centraleuropa i början av trettiotalet och dess politiska följdverkningar. Samma år som studien publicerades, 1933, grep högernationalisten Engelbert Dollfuss makten i Österrike och Adolf Hitler makten i Tyskland.

Maria Jahoda och hennes kollegor levandegör livet i Marienthal med hjälp av statistik, intervjuer och egna deltagande observationer. Det är fortfarande, åtta decennier efteråt, drabbande läsning. Språket är rakt och levande, exemplen konkreta.

FORSKARLAGET VISAR HUR invånarna i Marienthal bryts ner av arbetslösheten. Sakta men säkert förlorar de allt sitt engagemang. Staden, som under tjugotalet varit ett centrum för den lokala arbetarrörelsen, med föreningar, bibliotek och idrottsarrangemang, förvandlas på kort tid till en håglös håla. Folk slutar att läsa böcker och tidningar, de orkar inte ens gå på fack- och partimöten, trots att de har all tid i världen. Långsamt resignerar hela samhället och sjunker ner i apati.

Marienthalstudien är en av de första undersökningarna av massarbetslöshet och dess konsekvenser. Som sådan har den blivit stilbildande.

Men det mest slående så här i efterhand är inte insikten att arbetslöshet leder till apati, utan det budskap som finns mellan raderna. Kanske kan man säga att studien innerst inne handlar om arbetets dolda mening.

DET INTRESSANTA MED Marienthalstudien är att ingen av de arbetslösa saknar arbetet i sig. Ingen längtar tillbaka till dammet, bullret och slitet i fabrikerna. Rent fysiskt verkar många till och med må bättre när de slipper sitt dagliga värv. Nej, det är inte att arbeta de saknar, utan snarare arbetet i en sorts abstrakt bemärkelse. Det vill säga, arbetet som en social markör, arbetet som ett tecken på delaktighet och tillhörighet.

I Marienthalstudien blir det tydligt att arbetet – lönearbetet – i det moderna samhället har en närmast magisk karaktär. Det har blivit ett adelsmärke. Det är först med ett arbete invånarna i Marienthal tillåts vara fullvärdiga medborgare.

MEDAN JAG LÄSER kan jag inte låta bli att tänka på Fredrik Reinfeldts arbetslinje och på Stefan Löfvens löfte om att alla måste komma i arbete, som om en anställning var den enda vägen till ett komplett och meningsfullt liv – hur meningslös själva arbetsuppgiften än är.

Arbete. Frågan är om något annat ord har en sådan laddning i det moderna samhället. I dag pratar nästan alla om att vi ska arbeta. Men nästan ingen vågar fråga varför vi ska arbeta. Rikedom har vi ju så att det räcker, även om den skulle behöva fördelas bättre.

De arbetslösa i Marienthal var och är en radikal skrift. Den skildrar arbetslöshet som ett socialt fenomen helt utanför arbetarnas kontroll och ansvar. Befolkningen i Marienthal kunde omöjligt göra något åt situationen. Det spelade ingen roll hur många jobb de sökte – de förblev ändå arbetslösa. Krisen var strukturell, inget annat.

DET VAR EN insikt som dåtidens konservativa elit i Österrike inte ville ta till sig. De talade hellre om personligt ansvar och om behovet av att ta sig i kragen och bli, med ett modernt ord, anställningsbara.

Det var en inställning som nazisterna skickligt utnyttjade. I sin propaganda lyfte de skulden från den lilla människans axlar och la den på judar, kommunister och landsförrädare. De sa, det är inte arbetet som gör dig värdefull, det är ditt blod, din ras, din nationalitet.

I allt detta finns en tydlig varning till vår samtid.

Bild - 2
Mest läst