Hon slog igenom 1984 och är fortfarande mitt i en sång- och musikkarriär, både solo och i par med Per Gessle i Roxette. Just nu ligger hon högt upp på den svenska singellistan med ledmotivet ur Arnfilmen och senare i höst gör hon comeback på scen i ensemblen till Stjärnklart, en specialshow riktad mot företag. Hennes första turné efter hjärntumören som hon drabbades av för sex år sedan.
- Bara andra relaterar till sjukdomen. Läkarna friskförklarade mig för två år sedan och för mig är det historia, jag är frisk, punkt slut, konstaterar Marie Fredriksson bestämt.
Konsten och tecknandet som Marie Fredriksson alltid har ägnat sig åt kom att betyda allt mer för henne under konvalescensen och vägen tillbaka. När hon hösten 2004 släppte soloskivan The Change fanns hennes egna kolteckningar på omslaget.
- Det var roligt och gav mersmak. Tidigare hade jag ritat och målat för mig själv och bara visat för familj och kompisar, berättar Marie Fredriksson.
Hon blev erbjuden att ställa ut och hösten 2005 hade hon sin första utställning på Galleri doktor Glas i Stockholm. Publiken var uppskattande, andra dagen var alla teckningar sålda. Utställningen i Göteborg blir hennes tredje och den första separata utanför huvudstaden.
Vi träffas en solig eftermiddag i galleriet där hon ska ställa ut, beläget ett stenkast från Götaplatsen. Hon bläddrar bland ett tiotal av sina konstverk, som väl emballerade står lutade mot en vägg, samtidigt som hon diskuterar detaljer kring utställningen med galleristen.
Hon visar med stora gester och skrattar ofta när hon en stund senare berättar om hur hon jobbar med sina breda kolpennor.
- Jag älskar kol, med kolpennan får man fram så många nyanser och så suddar jag hela tiden med fingrarna.
Ibland lägger hon till färg.
- Jag jobbar med en mycket mjuk krita och de senaste åren har det blivit mer och mer färger i mina bilder, det är skönt att blanda kol och krita, det handlar alltid om mycket känsla när jag jobbar, förklarar Marie Fredriksson.
Det betyder också att hon går runt och fingrar noggrant och känner på kvaliteten när hon handlar sina handgjorda papper i konstshoppen.
Hon har även testat att arbeta med olja. Men det är inga bilder som hon visar.
- Man måste ta lång tid på sig med det. Olja är svårt och för mig som är van att arbeta mycket med fingrarna är det väldigt ovant med penseln. Men vi får se, kanske någon gång. Jag har faktiskt önskat mig en kurs.
Marie Fredriksson bor med sin familj i en villa i Djursholm. Matsalen därhemma är hennes ateljé.
- Där finns det rätt ljus och det är viktigt. Där sätter jag mig ofta när barnen gått iväg till skolan. Där har jag också tystnaden, den måste jag ha eller så precis tvärtom - U2 på högsta volym. Ja, jag är lite dubbel, det är man när man som jag är född i tvillingarnas stjärntecken. Det där dubbla märks nog i konsten också, fortsätter Marie och skjuter upp de mörka glasögonen på luggen så jag kan se hennes bruna ögon.
Hon tycker själv att hon är både impulsiv och spontan.
- Brinner jag för något måste jag göra det nu. Men medan en bild kan bli färdig på ett par timmar kan jag sitta med nästa i en månad och mer.
Motiven är mest porträtt. Både ur fantasin och verkligheten.
Lusten är den viktigaste drivkraften när Marie skapar konst och musik.
- Både glädje och sorg är viktiga i kreativiteten, man måste även våga ta fram sorgen och rita den.
Marie Fredriksson tycker mycket om naturen. Där hämtar hon kraft och inspiration.
- Jag går ofta långa promenader vid vattnet och njuter också av att bara strosa och greja i vår egen trädgård, som är väl uppvuxen och gammal, så där runt hundra år.
Marie Fredriksson får en hel del brev och mejl med frågor och kommentarer kring hennes bilder.
- Jag har ju mitt sätt uttrycka mig och jag gör det jag gör oavsett, men det är alltid roligt och intressant att få veta hur andra tolkar och ser på min konst.
Konsten har gett henne nya vänner och tar allt mer plats i hennes liv.
- Det bästa med den delen av mitt liv är att det styr sig själv. Det flyter bara på, nu är det utställningen i Göteborg som gäller men jag har redan nya förfrågningar som jag funderar på.
