Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Maria_wetterstrand_ledaregä

I grunden är det fantastiskt att vi alla är så förtjusta i vårt eget land. Men lite nyanser kan nog inte heller skada, skriver Maria Wetterstrand i en gästkrönika.. Bild: Vilhelm Stokstad

Maria Wetterstrand: Vår uppblåsthet gör flyktingen till lycksökare

Ledarkrönika De flesta människor föredrar att kunna bo kvar där de är födda och uppväxta.

Om folk i världen fick välja fritt så skulle alla helst vilja bo i Sverige. Så låter det på många jag möter i Sverige. Om folk i världen fick välja fritt så skulle alla helst vilja bo i Finland. Om detta tycks många finnar vara fullkomligt övertygade.

I Tyskland är de övertygade om att alla skulle välja att bo i Tyskland, om de fick välja fritt. Detsamma gäller i Frankrike, Kanada, Storbritannien och alldeles definitivt i USA. Där är de fullständigt säkra på att det förhåller sig så.

Min gissning är att ganska många länder till lever med samma självbild. Bäst i världen. Alla människors förstahandsval.

Minns ni när vi gick med i EU? Det var 1994 och det spreds rykten om hur invånarna i andra EU-länder skulle köpa upp hela Sverige, mer eller mindre, när de nu fick chansen. Åtminstone hela Småland skulle bli tyskt. Det kända skämtet om de tyska bögarna som skulle invadera Sverige var inte helt gripet ur luften. Det förekom sådan ryktesspridning eftersom vi just samtidigt som vi gick med i EU också införde rätt till partnerskap för homosexuella par.

Minns ni diskussionen när EU fick nya östeuropeiska medlemsländer 2004? Då talade dåvarande statsminister Göran Persson om hotande ”social turism”, att tiotusentals människor från dessa länder skulle flytta hit och bara leva på bidrag. Samma diskussion fördes på precis samma vis i många andra EU-länder. Om människor får chansen att välja så kommer de hit och utnyttjar våra system.

I grunden är det förstås fantastiskt att vi alla är så förtjusta i vårt eget land och bara ser dess förträfflighet. Men lite nyanser kan nog inte heller skada.

De flesta människor tycks trots allt föredra att kunna bo kvar där de är födda och uppväxta. Vi vill bo där vi förstår språket, samhället, kulturen, maten, koderna. Vi vill bo där vi har vänner och familj, där den eller de vi älskar finns.

Det finns många människor som älskar att flytta runt i världen och lära sig om olika kulturer. Det finns många som har lyckan att ha rötter i flera kulturer och länder som gärna växlar dem emellan. Så länge det är självvalt är det ett mervärde för många att i perioder leva utomlands.

Självbilden påverkar den politiska diskussionen. Det ser vi i exemplen ovan, men inte minst i diskussionen just nu om flyktingpolitiken. Argumenten för stängda gränser eller mer restriktiv invandringspolitik i Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Finland och Sverige låter ungefär likadan. Alla är lika säkra på att deras eget land är det som alla flyktingar skulle välja om de bara fick. I ljuset av den uppblåsta självbilden ses flyktingar som lycksökande bidragsoptimerare.

Det känns som att vi behöver påminna oss om att de allra flesta flyktingar som söker hjälp i Europa nu mycket hellre hade stannat kvar där de kom ifrån om de bara kunnat. Det kanske är en överraskning för vissa, men livet går trots allt inte ut på att optimera vare sig karriärvägar, bostadskvalitet eller försörjningsstödsnivåer.

Mest läst