Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Maria Näslund: Maten, alkoholen och högstadiet som aldrig tar slut

Kulturkrönika

Min bror är vegan men presenterar sig hellre med namn. För honom är valet av kost mer naturligt än något annat och ingenting att göra en sak av. Inga konstigheter, som Baren-Håkan skulle uttrycka det.

Men så lätt kommer man inte undan. Att välja bort något som de flesta andra vill ha kan vara ett stort problem för den som inte väljer bort det. Det låter ologiskt, men är ett faktum. Så när brorsan bara vill hålla låg profil kan det ändå bli lätt uppståndelse. Sysslar han fortfarande med det där? Vad ska han äta då?

Tja, det är ju inte direkt knark han ber om. Skippa köttet, lägg till en banan.

Det är lite samma sak som att välja bort alkohol; det kräver en offentlig förklaring, nästan en ursäkt. Om du är kvinna och varken är gravid eller kör bil och du ändå inte vill ha alkohol, då är du riktigt krånglig.

Som jag. Som ber om alternativ till vinet vid middagar. Vatten funkar finemang. Superkrångligt. Finns det något festligare är det roligt, men är ingenting jag kräver. Allra bäst är dryck som liknar den med alkohol så att man i alla fall nästan kommer undan. När folk tror att jag dricker alkohol så är jag en i gänget och kul. Med vatten i glaset är man stämplad som präktig och tråkig.

Det är högstadiet som aldrig tar slut och helt obegripligt. Om någon inte dricker kaffe så erbjuder jag te utan förhör – även om jag inte fattar hur man kan vara utan kaffe. För att det inte är min sak. Och för att man inte är vad man dricker.

Därför älskar jag kampanjfilmerna från IQ med chefen som kallar in medarbetaren för att denne inte druckit sprit på kickoffen och mötet där alla hetsar en stackare att ta en kaka. De sätter fingret på ett galet beteende hos vuxna och vågar utmana gamla tankemönster.

Vad SVT:s nya vegetariska matprogram Vegorätt gör för vegetarianer och veganer är precis tvärtom. Med det här kalkonprogrammet (förlåt en köttreferens) visar SVT att det är något oerhört speciellt att välja bort kött. Det här gröna folket äter sin frukost på en höbal, de yogar på en flaggpyntad åker, de har kläder som fladdrar i vinden och de cyklar barfota.

Dessa varelser matar varandra, smeker tomater och pyntar håret med grönkål. De äter dessert vid dukat bord i skogen, där en kille med gitarr råkar stå och spela. De sköljer sin potatis i havet, äter en pastalunch i en hästhage med matta under bordet och de kan inte sluta fnissa. Oklart åt vad. Kanske var det en ekologisk citron som berättade en rolig historia.

Inga konstigheter.

Det finns så mycket att bli provocerad av här. Hur maten, som ser jättegod ut, kommer i skymundan, hur fördomar befästs, hur ett viktigt ämne tillåts att tramsas bort. Vegorätt väger ungefär lika tungt som nyheterna i P3.

Nu är det guldläge för någon annan att ta tillfället i akt och göra ett inspirerande, seriöst och underhållande program – om mat.

Mest läst