Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

maria

Maria Haldesten: Välj inte liv till varje pris

Låt oss i rättvisans namn tala högt om alla de olyckliga människoödena. Sanningen är ju att långtifrån alla som föds med Downs kan bli leende reklamstjärnor, skriver Maria Haldesten i sin krönika.

Ändlösa plågor. Bottenlös sorg. Inte ens så starka ord känns tillräckliga för att beskriva den livsberättelse som för all framtid etsat sig fast i mitt minne. Jag kommer också alltid beundra modet hos den mamma som vågade säga det förbjudna, nämligen att hon önskade att läkarna hade gett upp, i stället för att till varje pris försöka rädda hennes barns liv. För dess korta tid på jorden blev bara ett smärtfyllt helvete.

Inte för att jag tvekat kring fosterdiagnostik tidigare. Men efter det telefonsamtalet är jag en än mer övertygad förespråkare. Fosterdiagnostiken är i huvudsak en välsignelse, en möjlighet att med teknikens hjälp minska lidande. Inte ett instrument för att okänsligt bortsortera det mindre perfekta.

Därför är den ensidiga bild som David Lega och Monika Selin tecknar farligt missledande.

"Om vi vill ha ett samhälle där Ica-Jerry och David Lega känner sig hemma måste sjukvården också ha en normativ inställning i samma anda", skriver de. Underförstått, det är fel att abortera missbildade foster.

Omkring oss lever många älskvärda och älskade människor med handikapp. En del är, genom sina gärningar, förebilder för oss alla. Och självklart är det underbart att Köping-serien och modern reklamfilm kan bidra till att radera ut eventuellt kvarlevande fördomar om förståndshandikappade som "byfånar" att gömma undan. Det råder heller ingen som helst tvekan om att samhället måste sträva efter att förbättra tillvaron för människor med olika typer av funktionsnedsättning. Även om framsteg gjorts, återstår mycket för att garantera alla människor lika rättigheter.

Men låt oss i rättvisans namn också tala högt om alla de olyckliga människoödena. Låt oss tala om de barn vars föräldrar aldrig lär skriva kärleksfulla berättelser om hur deras liv blivit rikare av att få ett barn med Downs syndrom, eller annat handikapp.

Sanningen är ju att långtifrån alla som föds med Downs kan bli leende reklamstjärnor. Syndromet är förknippat med mycket olika grader av funktionshinder och organskador. Det är en bidragande orsak till att trisomi 21, som är den kromosomrubbning som orsakar Downs, leder till spontana missfall i väldigt många fall. Förlossningarna bli också ofta komplicerade, med risk för förlossningsskador ovanpå den andra diagnosen.

Fosterdiagnostiken kan inte ge svar på graden av funktionshinder, bara ge en vink om de många typer som kan avslöjas. Fostervattensprov kan exempelvis ge svar kring andra kromosomrubbningar, som trisomi 13 och 18, som ofta orsakar så svåra missbildningar att barnet inte blir livsduglig.

Är det fel att, när nu tekniken ger oss möjligheten, att minska lidande genom abort? Hur kan detta uppfattas som moraliskt fel? Snarare bör inställningen "liv till varje pris" ifrågasättas!

Med vilken rätt kränker kristdemokraterna David Lega och Monika Selin alla oss föräldrar som med fosterdiagnostikens hjälp vill förhindra att barn föds till ett liv i plåga, eller gör bedömningen att de inte har den styrka som krävs för att älska och omhänderta ett missbildat barn på det vis alla små förtjänar?

En abort är, oavsett orsak, ett svårt val. Därför är det klokast att lämna det upp till de direkt berörda. Och sedan visa respekt för deras beslut!

Mest läst