Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Maria Haldesten: Orättvisa för skadade

Medicinska rådgivare drar livsavgörande slutsatser om patienter de aldrig träffat, skriver Maria Haldesten i en första artikel av två om bristerna i dagens trafikförsäkring.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Skrikande bromsar. Krossat glas och plåt. En trafikolycka kan göra en människa arbetsoförmögen för resten av livet. Då känns det tryggt att vi i Sverige, enligt justitieministern, har generösa regler för ersättning. Eller? Otaliga trafikskadade kan vittna om att det i praktiken ser väldigt annorlunda ut. Risken är stor för att de i stället hamnar i tvist med sina försäkringsbolag, som inte vill betala ut den stora kompensation det kan handla om.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Fungerar då systemet för tvistlösning?

– Nej, säger Tove Rolfsdotter med eftertryck. Hon är advokat med skadeståndsrätt som specialitet och ansluten till Skadeståndkollegiet, ett nätverk av erfarna skadeståndsjurister som bland annat varit remissorgan vid statliga utredningar.

Ett skäl till att den olycksdrabbade, bortsett från sin skada, befinner sig i underläge är ekonomiskt. Rättskyddet är begränsat. Många trafikskadade avstår därför från att hävda sin rätt eftersom de inte har råd att förlora. Att döma av statistiken är risken förfärande stor.

Ett starkt bidragande skäl är de medicinska rådgivare som försäkringsbolagen anlitar och vars vittnesmål ofta får avgörande betydelse i domstolen. Det rör sig ofta om etablerade läkare vi de stora sjukhusen som har den här typen av uppdrag som välbetalda extraknäck.

– Rådgivarna gör inte sällan orättvisa, summariska bedömningar. Ibland utanför sin kompetens – på ett sätt som de aldrig skulle tillåta sig att göra för egna patienter. De drar slutsatser om samband och arbetsförmåga på material som inte på långa vägar räcker för sådana bedömningar. Det gör att läkarna ibland drar hårresande slutsatser, säger Tove Rolfsdotter.

Trots att det är uppenbart att de medicinska rådgivarna indirekt ställer diagnos med enbart vårdjournaler som underlag, försvarar de ofta sitt värv med att de bara redovisar sin uppfattning. De trafikskadade får dock räkna med att rådgivningen kan innebära att de utmålas som inbillningssjuka, eller att triviala livshändelser lyfts fram som huvudorsak till besvären. Rygg- och nackskador bagatelliseras ofta. Försäkringsbolag brukar hänvisa till att ”alla ju har ont i rygg och nacke i dag”.

– Men det är oerhört ovanligt att vara arbetsoförmögen på grund av värk och rörelseinskränkning i någon kroppsdel. Det rör sig om 2,5 procent av den arbetsföra befolkningen, kontrar Tove Rolfsdotter.

Trafikskadade som hamnat i tvist vittnar om att de häpnat över det kränkande bemötande de och deras behandlande läkare fått från försäkringsbolagen.

– De tycker det är fruktansvärt jobbigt att möta all misstro. Vissa orkar till slut inte fortsätta kämpa utan tar vilken förlikning som helst, säger Tove Rolfsdotter.

Kritikerna är fler. Försäkringsmedicinska läkarkollegiet, numera försäkringsmedicinska kollegiet, är ett exempel. Det bildades redan 1998 som en reaktion mot missförhållanden och har riktat allvarlig professionell kritik mot de medicinska rådgivarna.

Kollegiet har, liksom en rad riksdagsmän och några statliga utredare, ifrågasatt att de medicinska rådgivarna står helt utom myndighetskontroll.

De medicinska rådgivarna drar livsavgörande slutsatser om en patient de aldrig träffat. Kan tillsyn bädda för förbättring? Förhoppningsvis. Bristen på kontroll framstår som orimlig. Tove Rolfsdotter uttrycker dock viss skepsis kring effektiviteten i ett tillsynssystem.

– Så länge dessa läkare kan försvara sig med att de bara gjort bedömningar och gett råd finns risk för att tillsynsregler skulle bli en papperstiger, säger hon.

Tove Rolfsdotter resonerar kring andra förändringar, som att låta medicinska bedömningar göras av fristående läkare utanför bolagen, läkare som också träffar patienterna.

Kanske kan även förstärkt kompetens i domstolen förbättra rättsäkerheten?

– Eftersom domstolen inte kan medicin förlorar ofta den som har bevisbördan när bedömning står mot bedömning. Det är möjligt att den här typen av komplexa mål kräver någon form av tekniskt biträde ungefär som i miljömål, säger Tove Rolfsdotter.

Hon är noga med att understryka att det finns domare som är duktiga på att göra helhetsbedömningar. Men att en förkrossande majoritet av tvisterna utfaller till försäkringsbolagens fördel tyder på att rättssäkerheten brister. Försäkringsbolagen har blivit experter på att navigera genom systemet, medan de trafikskadades chanser försämrats. Mer om det i nästa artikel.

Mest läst