Maria Edström och Ragnhild Mølster (red) | Making change: Nordic examples of working towards gender equality in media
Maria Edström och Ragnhild Mølster (red) | Making change: Nordic examples of working towards gender equality in media

Maria Edström och Ragnhild Mølster (red) | Making change: Nordic examples of working towards gender equality in media

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Ibland – alldeles för ofta – måste hjulet uppfinnas på nytt. Att dela med sig av bra metoder är viktigt, slår redaktörerna fast redan i förordet.

Att media kan hjälpa såväl som stjälpa när det gäller vägen mot jämställdhet (och bort från rasism och andra fördomar) är inget nytt. Ändå tål det att påminnas om. Granskarna måste också bli granskade – inte minst bakom kulisserna.

GODA, ANVÄNDBARA NORDISKA exempel är alltså vad som ska serveras. De nordiska länderna ligger vanligtvis bra till i Gender Gap Index som räknas fram av World Economic Forum. Ändå dominerar även här männen mediebranschen – också bland de som får komma till tals. Det är heller inget nytt.

ANNONS

Så det är dags för förändring. Eller har varit det länge. Antologin kan enligt de inblandade ses som en mötesplats där människor från olika delar av media diskuterar strategier för förändring. Perspektiven är olika – och skiljer sig mellan de olika länderna. Just den biten är lärorik; att från svenskt håll bli sedd av ett danskt öga.

FÖRSTA DELEN HANDLAR om exempel, idéer och initiativ, uppdelade i film, journalistik, dataspel och reklam. Andra delen raddar upp statistik och tillgängliga resurser. Making change – som går att ladda ner via nätet – vill både inspirera och underlätta.

Den inledande texten om det nordiska celluloidtaket avslöjar att av de nordiska filmer som hade premiär 2012 var 85 procent gjorda av manliga regissörer. Även om förändringar sker känns det inte som ett gott exempel. Då har det dessutom redan hävdats att film ligger i medieframkant vad gäller jämställdhet – eftersom piskan fungerar bättre än moroten (det vill säga filmstöd med krav).

TROTS FLERA INTRESSANTA initiativ, goda resonemang, relevanta projekt och undersökningar – ibland kostar inte ens arbetet något – gör läsningen mig snarare missmodig än peppad. Men det blir tydligt att arbetet måste ske medvetet, på alla positioner, utan uppehåll. Och att ingen kan göra allt men att alla kan göra något. Det gäller förstås inte enbart för oss i mediebranscherna. Den här antologin är användbar för alla.

ANNONS
ANNONS