Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Mannelin: Föräldrar måste våga sätta gränser

Gästkrönika

Ska mormor verkligen få komma på besök igen efter att hon argt sa ”nej” till barnbarnet när han kastade tallriken i golvet? Är det inte kränkande att lyfta bort storasyster när hon klöser lillebror i ansiktet? Och om ens barn inte vill borsta tänderna, får man verkligen tvinga det då?

I en stor diskussionsgrupp på nätet kastas ett förklarande ljus över det disciplinära kaos som plågar den svenska skolan. I inlägg efter inlägg konstateras att det är ”aggressivt föräldraskap” att strunta i att gå till lekparken om barnet inte tar på sig ytterkläder, och att den middagsgäst som inte uppskattar att få maten kastad på sig över bordet minsann ska veta att ”här har vi roligt vid maten”. Det behövs nästan inga gränser, man ska aldrig säga ”nej”, barn ska resoneras, diskuteras och förhandlas med från späd ålder. Och man får aldrig, aldrig tvinga.

Den svenska skolan har enorma ordningsproblem. Antalet sena ankomster och mängden skolk har satt Sverige på världskartan på ett föga smickrande vis, och anmälningarna om våld i skolan har ökat kraftigt. Enligt OECD:s senaste undersökning anser var tredje elev i skolan att hen blir störd av klasskamrater på nästan alla lektioner. Skolan är den arbetsmiljö där barn tillbringar större delen av sin vakna tid under vardagarna, det är där de lägger grunden för sitt framtida yrkesliv och lär sig hur man är en delaktig samhällsmedborgare. Att var tredje elev upplever sig bli störd under hela sin arbetsdag är en katastrof.

Det finns åtgärder som lärare har rätt att vidta när elever beter sig illa, men de nyttjas inte alls i den omfattning de borde. En lärare har rätt att skicka ut elever från klassrummet, utdela kvarsittning samt beslagta föremål som stör undervisningen. Lärarnas Riksförbunds egen undersökning bland medlemmarna visar dock att det ofta saknas tydliga rutiner för åtgärderna och att många lärare inte upplever sig ha gott stöd från skolledningen när de försöker upprätthålla ordning och reda i klassrummet.

Ännu färre är de lärare som anser sig ha gott stöd från föräldrarna — så många som var tredje lärare upplever sig sakna stöd från föräldrar i upprätthållandet av ordning i klassrummen. Föga förvånande kanske, när föräldrarna sitter på nätet och diskuterar huruvida det verkligen är okej att låta ett barn vänta utanför när man går på toaletten eller hur man ska få sonen att sluta sparka en i gravidmagen ”utan att skuldbelägga”. Eller som när en vän fick ett argt texmeddelande från sin före detta partner om att det ”stred mot FN:s barnkonvention” att tillfälligt frånta deras gemensamma åttaåring mobiltelefonen.

Svensk skola är i akut behov av en reformerad föräldrakultur. Det behövs föräldrar som tar sitt ansvar att lära barnen om normer och gränser, om vad man får och inte får göra. Föräldrar som inte tolererar bristande respekt gentemot skolan och dess personal, och som till fullo sluter upp bakom de lärare som försöker hålla ordning. Svensk skola behöver helt enkelt fler föräldrar som beter sig som föräldrar.

Mest läst