Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 12
Malin Lernfelt - ledarskribent, krönikör och bloggare på GP:s ledarredaktion.

Malin Lernfelt: Barns rätt före bioföräldrars

Djurskyddet är starkare än barns rättigheter

I Sverige får den som allvarligt försummar sina djur dessa permanent omhändertagna. I vissa fall kan länsstyrelsen dessutom ålägga personen i fråga med djurförbud. Hästar, hundar och katter skyddas av långtgående regelverk från människor som behandlat dem illa.

Det skyddet har inte barn, trots att de till skillnad från djur enligt lagen är individer med egna rättigheter. Så länge den som plågat eller försummat är en biologisk förälder, är den unge närapå rättslös. Även om socialtjänsten och politikerna gör sitt jobb och placerar barnet i ett tryggt familjehem, kan missbrukande, psykiskt sjuka eller på annat sätt oförmögna föräldrar fortsätta att styra och ställa med barnets liv under hela dess uppväxt.

Anledningen är att sociallagstiftningen i dag präglas av ett nästan totalt vuxenperspektiv. Men också att reglerna främst är skrivna med utgångspunkt från äldre barn, vilka redan är anknutna till biofamiljen. Målet för kommunernas insatser är därför alltid att placerade barn ska återförenas med sina biologiska föräldrar. Oavsett hur lång tid som gått sedan barnet omhändertogs eller hur nära anknytningen är till familjehemmet. Placeringar omprövas i dag var 6:e månad vilket gör att många långtidsplacerade barn växer upp i limbo utan möjlighet att känna sig hemma någonstans. Det som avgör var de skall bo är i princip alltid bioföräldrarnas vilja och förmåga inte barnets behov och situation.

Själv fick jag upp ögonen för problematiken i samband med Markfallet 2009. Eva Hallgren, familjehemsmamman som från början slogs för sina (foster-) barns trygghet, har sedan dess blivit en av landets främsta förkämpar för barns rättigheter. En annan person som gång på gång lyfter barns rättslöshet är Jenny Sonesson, socionom och före detta politiskt sakkunnig i regeringskansliet (FP). I en debattartikel i Expresson (13/4) skriver Sonesson: "En utredning om barnperspektivet vid familjehemsplaceringar ska vara klar till sommaren. Om regeringen menar allvar med FN:s barnkonvention bör ett tilläggsdirektiv ges om hur öppen adoption utan vårdnadshavarens samtycke ska genomföras i Sverige."

Det Jenny Sonesson pekar på är oerhört viktigt. I dag finns möjligheten till vårdnadsöverflyttning när ett barn varit placerat i tre år. Men att så sker är ovanligt. Att barn adopteras bort mot bioföräldrarnas vilja är inte tillåtet. Det borde det vara. För precis som Sonesson påpekar är barn "människor och inte bihang till vuxna de delar DNA med". Det har egna relationer, behov, tankar och känslor vilket rättssystemet måste beakta. Den som tillbringat stora delar av sin uppväxt i en familj, och känner sig hemma där, skall ha rätt att stanna. Oavsett om bioföräldrarna får ordning på sina struliga liv eller inte.

Mest läst