Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Mycket av kritiken mot Säpo drivs av kvarlevor från 68-vänstern.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Magnus Ranstorp: Sverige ligger efter i arbetet mot extremism

Anklagelserna mot Säpos antiterrorismarbete är skadliga, skriver Magnus Ranstorp, forskningsledare vid Försvarshögskolan.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

Under 25 år som terrorforskare har jag träffat allehanda jihadister och våldsbejakande extremister både i frihet och i fängelse runt om i världen. Det har även inneburit möten med många olika säkerhetstjänster för att förstå själva processen när de pusslar ihop underrättelsefragment som är i ständig rörelse. Källhantering och spaning, signalspaning, och utbyte med partnertjänster vävs ihop. Bedömningar ska avfärdas eller styrkas i trovärdighet. Flera trösklar ska passeras innan du blir riktigt intressant för SÄPO. Arbetet sker under ständig press, dygnet runt.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Konsekvenserna av en eller serie felbedömningar kan vara katastrofal. Som med de flertal terrordåd i Paris eller i Köpenhamn. Ibland händer felbedömningar som fallet med 22-åringen i Boliden (trots att den misstänktes advokat fann skäl att han skulle intervjuas). Men allra oftast blir det rätt. Om man räknar bort Parisdåden i år så har säkerhetstjänsterna avvärjt minst 25 IS-relaterade attentatsplaner inom EU sedan hösten 2013.

SÄPO:s arbete är otacksamt då kritik oftast inte kan bemötas publikt. Källor och metoder är något SÄPO per automatik aldrig kan kommentera. Det ligger i sakens natur.

Mycket av kritiken drivs av kvarlevor från 68-vänstern. Exempelvis har Jan Guillou de senaste tio åren fört ett grundlöst och farlig påstående att SÄPO bedriver en häxjakt mot muslimer som kollektiv. Denna kollektivisering av muslimer bidrar enbart till ökad polarisering, misstänksamhet och myndighetsförakt som försvårar för arbetet mot terrorister. Andra krönikörer hakar på utan eftertanke och påstår falskt att SÄPO har muslimdille.

Men det finns fler förvrängda, liknande påståenden i debatten. 2012 skrev Gösta Hultén från Charta 88 i GP att SÄPO höll 16-åring inlåst (LVU) i förebyggande syfte. Vad han utelämnade var att 16-åringen var son till en av de högsta befälhavarna inom Islamiska Staten i Irak (ISI) (föregångaren till IS). Dessutom bodde han med en av de 200 islamistiska extremister som SÄPO flaggade för i sin rapport 2010. Samma övergrepp påstods falskt 2013 i den så kallade alternativa CERD-rapporten av Nätverket svenska muslimer i samarbete som presenterades till FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering. Idag har 16-åringen anslutit sig till Islamiska Staten nere i Syrien.

Polariseringen har också skett genom att förortsaktivister under de senaste åren systematiskt skapat en folkrörelse kring begrepp som "rasifiering" och "islamofobi". Det kan finnas fog att lyfta vissa identitetspolitiska aspekter men utvecklingen har inte kommit av sig själv. Med ett tankemässigt judogrepp har aktivister lyckats identifiera den svenska akilleshälen som konsensuskultur – att helt enkelt stoppa rasism och religion i samma låda. Alla försök att dekonstruera denna sammanblandning har resulterat i anklagelser om rasism eller islamofobi. Vår okunskap om religion och i ivern att inte stöta oss med andra har vi tills nyligen inte vågat utmana omvärlden och verkligheten som kryper allt närmare.

Därför har försök att lyfta IS-frågan resulterat i relativisering av ideologins betydelse, och i stället reduceras radikaliseringsförklaringar till utanförskap och segregation. Man har också relativiserat IS genom att i stället flytta fokus mot Azovbataljonen i Ukraina och att svensk-israeler åker och strider för IDF. Samhället har här inte stått upp tillräckligt starkt mot anti-semitiska krafter.

Jag är alltså djupt bekymrad över polariseringen och hur långt efter vi ligger i det förebyggande arbetet mot extremism. Nyligen kunde det uppfattas jag var kritisk mot Mona Sahlins satsning med kunskapshus. Det är en god början. Min kritik är snarare riktade mot kommuner som varken är mål- eller resultatinriktade och i vissa fall de som inte vågar arbeta mot våldsbejakande extremism då de inte vill stöta sig med vissa väljargrupper.

Vi har varken råd med att elda på polariseringen längre eller grundlösa anklagelser mot SÄPO som arbetar både professionellt och hårt mot terrorhot från både högerextremister samt salafistiska jihadister. Vi är blinda om vi inte inser att de enda som verkligen tjänar på detta är faktiskt extremisterna själva.