Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Ma Jian: Rött damm

    Ma Jians vandring kors och tvärs genom sitt hemland formar sig till en stor berättelse om ett Kina vi sällan hör talas om.

    Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

    1983 lämnar den kinesiske författaren Ma Jian sin dotter, älskarinnorna och kretsarna av unga intellektuella i Beijing för att påbörja en högst privat andlig pilgrimsfärd genom sitt väldiga hemland.
    Klimatet i huvudstaden är spänt under denna period, när Deng Xiaopings ekonomiska reformer är i vardande samtidigt som partisnarorna dras allt hårdare kring de fritänkare som kräver att få göra sina röster hörda, men det är inget mot de strapatser som väntar.
    Vart än Ma Jian hamnar under sitt labyrintiska sökande efter Buddhas och sin egen själ, i förlängningen hela Kinas, vilar ordförande Maos mjältsjuka kommunistiska bonderomantik likt en påträngande lukt över såväl landsbygd som städer.
    Utan att förringa diktaturens innebörder och följder är det emellertid annat som fäster i minnet efter de tre långa år som vandringen varar och som finns dokumenterade i Rött damm, där själva frihetstörsten samsas med plågsam ensamhet och rörelsen får verkligt liv endast i sällskap med andra.
    Från öster till väster och tillbaka, vidare söderut och åter i riktning mot Tibet hankar sig Ma Jian fram genom provinsernas olika klimat, politiska som vädermässiga, oftast pank och kärlekskrank men lika ofta välkommen gäst hos prominenta värdar, inbjuden av kvinnor till älskog, skrålande på lönnkrogar och offentliga gallerier.
    Han deltar i diskussioner om religion, bildkonst och inte minst litteratur - i Kina tycks antalet poeter vara lika många som invånarna - liftar, registrerar geografiska egenheter, hankar sig fram på ströjobb och lever bland de allra fattigaste.
    Lika mycket en reseskildring som roman växer Rött damm, givetvis, till en stor berättelse om ett Kina vi sällan hör talas om, där generositet och småsinthet går hand i hand som i vilket västerland som helst, där patriarkala strukturer i moderniseringens tecken håller på att lösas upp och den enskilda människan är så mycket mer än en retorisk bricka.