Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/3

Märta Jansdotter: "Jag skulle hävda att en ko som går ute och äter är klimatsmart"

Märta Jansdotter var 24 år och hade aldrig drivit ett företag när hon bestämde sig för att ta sig an sin pappas bolag Gröna gårdar. Nu försöker hon balansera bönder och kunder på en marknad med berg- och dalbanepriser.

Köttproduktionen får ofta skäll på grund av sin klimatpåverkan. Vad tänker du om det?

– Om man tittar på hur branschen ser ut så är en stor del av kritiken befogad. Däremot är köttproduktionen inte alltid skadlig av klimatskäl, utan av andra skäl som jag tycker att man kan kritisera hårdare. Antibiotikaanvändningen är ett sådant, och i många delar av världen hanteras gödseln från djuren på ett sätt som gör att vattnet runt gårdarna blir förorenat. Kyckling, som ofta lyfts fram som klimatsmart kött, är väldigt destruktivt för den biologiska mångfalden.

Och nötkött, som Gröna gårdar mestadels säljer, lyfts fram som det sämsta för klimatet?

– Ja, det har med metangasutsläppen att göra. Det är en komplex fråga, och det finns de som ifrågasätter med vilka metoder man mäter det där. Metangas, alltså det korna fiser och rapar ut, räknas som tjugo gånger starkare än koldioxid, men det halveras redan efter tio år. Dessutom handlar om det hur djurhållningen ser ut. Det kom en intressant studie i våras som visade att man lagrar mer kol om korna går ute på bete så mycket som möjligt, och är en del av det naturliga kretsloppet. Jag skulle alltså hävda att en ko som går ute och äter gräs är klimatsmart.

Din pappa startade Gröna gårdar för femton år sedan. Varför började han med ekologiskt?

– Vi ställde om till ekologiskt 1989, när jag var fyra år. Min mamma hade köpt ekologiskt i flera år, trots att det knappt fanns några butiker som sålde det på den tiden, och pappa kände att det konventionella jordbruket hade nått vägs ände.

Hur gick det att börja med ekologiskt så tidigt?

– Man fick ekonomiskt stöd för att ställa om då, och omställningen gick fint. När vi startade Gröna gårdar 2001 gick försäljningen däremot inte så bra som mina föräldrar hade hoppats på. Därför fick korna äta grovfoder, alltså gräs i olika former, i stället för kraftfoder. Grovfoder ses ofta som sämre och är mindre näringsrikt. När vi slaktade djuren var de både uppfödda på gräs och äldre än vad som var normalt. Vi trodde det skulle vara riktigt skitkött, men det var jättegott. Gräsuppfött nötkött innehåller också mer omega-3, och korna kan beta på mark som vi ändå inte kan odla människoföda på.

Hur involverad var du i gården när du växte upp?

– Inte mycket alls. Det är klart att vi pratade om den runt middagsbordet, men jag och mina syskon har alltid gjort vad vi själva har velat. I dag kan jag önska att jag hade mer praktisk erfarenhet, och kan längta efter att vara mer bland djuren.

Tvekade du inför att gå in i Gröna gårdar?

– Ja absolut. Jag var bara 24 år då, och hade precis tagit min examen från Handels. I samma veva gick pappa och hans tidigare partner i Gröna gårdar skilda vägar, och det fanns inte riktigt någon som kunde ekonomin och själva företagandet. När jag kom in var det ganska kaosartat. Jag hade aldrig drivit ett företag och hade egentligen ingen aning om hur jag skulle göra. Dessutom är det ganska stressande att jobba med färskvaror – vi måste sälja av lagret inom tre veckor. Det är lätt hänt att man helt går upp i den dagliga verksamheten och har svårt att se framåt. Men det vi jobbat mycket med är att hitta bra strukturer och roller, så att vi blir en bra arbetsgivare. I dag är vi nio personer i företaget, inklusive ett styckeri i Uddevalla.

Hur fristående är gårdarna som levererar kött till er?

– De är helt autonoma. De säger till oss hur mycket de vill ha slaktat, och så pusslar vi ihop det med vilka kunder vi har. Den stora utmaningen har varit att priserna gått som en berg- och dalbana de senaste åren. Om priserna stiger kraftigt har vi svårt att hänga med, både i priset vi betalar till bönderna och priset vi tar ut från slutkunden. Jag kan ju inte gömma marginalerna någonstans, det jag betalar mina uppfödare måste jag också ta ut av kunden.

Hur reagerar kunderna på sådana prisändringar?

– Restauranger är väldigt priskänsliga, de har så snäva marginaler att de hellre låter bli att handla om de tycker att det blir för dyrt. Storkök är också priskänsliga, men har man en upphandling och håller sig inom ramar som är rimliga för dem så brukar det funka. Privatkunder som handlar i butik påverkas inte så mycket. Jag tror det är för att vi har en målgrupp som har bestämt för att köpa från oss, och då spelar det inte så stor roll om en oxfilé kostar 479 eller 489 kronor per kilo. Men visst är det en utmaning att jobba med dyrt kött. I Sverige har vi inprogrammerat att leta efter billigast möjliga kött.

Blir era produkter lyxvaror då?

– Ja och nej, måste jag säga. Vi har kunder som bara köper sitt nötkött från oss, men ändå köper ganska ofta. Det man måste tänka på är att kött är ett otroligt näringstätt livsmedel. Jämför man med kilopriset på cocktailtomater så är kött jättebilligt. Det viktigaste är att producera det på rätt sätt.

Jansdotter om…

Köttskatt

En bred köttskatt riskerar att slå mot de bönder som har en hållbar köttproduktion, och vi har redan brist på betande djur som håller landskapet öppet. Däremot har det funnits förslag på mer specifika skatter, på kött från djur som behandlats med en stor del antibiotika till exempel, vilket jag tror hade varit bättre.

Handslag

Det finns inga skrivna kontrakt mellan oss och bönderna som levererar kött till oss. Det är ett handslag som gäller, och det har fungerat hittills.

Linkedin

Vi fokuserar på digital marknadsföring nu, och där är Facebook och Google de stora aktörerna. Facebook har fortfarande bra räckvidd, men efter att de började gynna privatpersoner framför företag får vi inte alls lika stort genomslag där. Linkedin tror jag däremot kommer att växa som marknadsplats i framtiden, framför allt för business to business.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.