Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1/10

Människorättsorganisation: Gränspoliser och medborgargarde jagar flyktingar i Bulgarien

Slagna av polisen, bitna av polishundar, rånade på sina tillhörigheter och jagade av ursinniga medborgargarden. Så behandlas flyktingar i Bulgarien, enligt flera människorättsorganisationer. – EU kan inte fortsätta blunda för de svåra övergreppen, säger Lydia Gall, vid Human Rights Watch.

"De jagade oss med hundar och sköt mot oss. Det var fem poliser. När de kom fram, började de slå oss. De slog mig i huvudet. Sedan tog de mina pengar och min mobil", berättar Abdullah, 16 år, som kom till Bulgarien via Turkiet för Human Rights Watch

När människorättsorganisationen intervjuade 45 asylsökande och migranter, vittnade de om grova övergrepp av bulgariska myndigheter. Över hälften berättade att de blivit slagna av polisen och bitna av polishundar. Alla utom en berättade att de blivit fråntagna sina tillhörigheter, ibland under pistolhot, av bulgariska polismän. 

– Detta är så vanligt att en person jag pratade med säger att man kallar det för ett bulgariskt välkomnande. Om man frågar flyktingar, både på Balkan och i Sverige, vilken etapp på vägen som har varit svårast, kommer alla säga Bulgarien, säger Lydia Gall, researcher vid Human Rights Watch med ansvar för Östra Europa. 

Livsfarligt vintertid

Trots att EU har stängt sina gränser fortsätter flyktingarna att komma till Europa, ofta illegalt. Balkanrutten hölls vid liv med hjälp av smugglare och löper numera främst genom Turkiet, Bulgarien, Makedonien, Serbien, Kroatien och Slovenien.

Läs också: Så lever flyktingarna i iskalla baracker i Belgrad

Resan uppges vara mer riskfylld då flyktingarna blir allt mer desperata. Samtidigt finns en växande oro i de tidigare genomfartsländerna för att flyktingarna kommer att stanna kvar. 

– Vi får allt fler rapporter om att människor blir slagna och rånade av gränspoliser. De tar verkligen allt: pengar, mobiler, kläder, vatten. Sedan deporteras de till gränsen, utan att detta föregås av någon rättslig prövning, mitt i ingenstans och utan något. Förutom att det är rättsvidrigt, så är det direkt livsfarligt med tanke på att det är vinter och minusgrader, berättar hon. 

"Migrantjägaren" Dinko

Denna vinter har tre personer frusit ihjäl i bergstrakterna i Bulgarien.

Lydia Gall berättar att flyktingarna som kommer in i landet illegalt ofta går vilse i skogarna och att det kan ta flera dagar innan de hittar. Förutom gränspoliser riskerar de att träffa på civila som agerar något slags medborgargarde längs gränsen.

Dinko Valev, en före detta brottare som leder en av dessa grupperingar, har blivit känd för att på eget bevåg ha gripit flera flyktingar och lämnat över dem till polisen. 

Han har fotograferats ihop med vad han uppgav är en fungerande pansarvagn som används under hans patruller längs gränser. I ett klipp som publicerats av BBC ser man 12 syriska män, tre kvinnor och ett barn ligga på marken medan Dinko Valev skriker förolämpningar mot dem. Kallad för "migrantjägare" har han hyllats i bulgarisk tv för sina insatser. 

– Bulgarien behöver folk som mig, som är villiga att försvara sitt hemland, säger han.

Andra grupperingar har uppstått med liknande mål, men alla är relativt små och uppges vara lika intresserade av uppmärksamhet i bulgarisk media som av att patrullera gränserna. 

Tidigare transitländer blir flaskhalsar

Bulgarien har satsat mycket på att förstärka sin landgräns mot Turkiet genom att bland annat bygga ett 15 mil långt stängsel. Dessutom har EU bistått med 200 gränspoliser för att bevaka unionens yttre gräns. 

Dimitris Avramopoulus, EU-kommissionär med ansvar för migration, inrikesfrågor och medborgarskap, har tidigare prisat Bulgariens hantering av flyktingfrågan, något som provocerar Lydia Gall. 

– Samtidigt som han gjorde detta uttalande satt jag och intervjuade en flykting som berättade detaljerat hur den bulgariska polisen har misshandlat honom. Det är som om vi lever i parallella världar. EU fokuserar helt och hållet på gränssäkerhet och väljer att titta bort när det kommer till mänskliga rättigheter och flyktingkonventionen, säger hon. 

Förutom Human Rights Watch har Amnesty International och UNHCR lyft fram de misstänkta övergreppen i Bulgarien. Detta har lett till att EU har inlett ett så kallat överträdelseförfarande mot landet, det vill säga ställt frågor kring dessa anklagelser.

– Bulgarien förnekade allt och där tog det stopp. Ribban för att bevisa dessa övergrepp läggs mycket högre än på andra ställen där vi är verksamma. Vi och många andra organisationer har sammanställt material baserat på vittnesmål men krävs på filmmaterial och bilder. Vi har larmat om detta i flera år men inget händer, säger Lydia Gall. 

Sprider sig till andra länder 

De senaste månaderna har det kommit allt fler rapporter om polisbrutalitet och massdeportationer utan rättslig prövning från andra länder i närområdet, säger hon. Hon berättar om en syrisk familj, som hade registrerats hos serbiska polisen och skulle föras till en statlig flyktingmottagning, som istället fördes mot gränsen och dumpades ute i terrängen.

– Det var minusgrader. De var där ute i tolv timmar. Tack och lov hade de kontakt med en lokal organisation som hjälpte dem på polisstationen och lyckades på något sätt ringa dem, säger hon. 

När Serbien endast var ett transitland kunde man ofta läsa positiva vittnesmål från flyktingar om serbiska polisen. Det håller nu på att ändras, menar Lydia Gall.

– När de börjar inse att flyktingarna kan fastna i landet, inser man i Serbien att det ställer högre krav på mottagandet. Man måste bereda plats för asylsökande och förbättra asylsystemet. Det är en stor logistisk utmaning för landet. EU ger stöd åt Serbien för att ta hand om flyktingströmmarna, då ska EU se till serbiska myndigheter agerar korrekt. Här har man brustit, säger hon. 

Om så många fastnar i Serbien och Bulgarien, varför söker de inte asyl där?

– Det finns så klart flera skäl till det. Man vet till exempel att väldigt få får asyl i dessa länder. Dessutom är förhållanden i de olika flyktinglägren ofta mycket svåra, att vara kvar där är inget man vill om man kan undvika det.

–För några år sedan tittade vi också på integrationen i samhället. De som skulle stanna har ingen chans att skapa sig ett liv i dessa länder, det finns ingen struktur för att ta emot och integrera dem. 

Hur stor är chansen för de människor som kommer nu att få asyl i andra länder i EU?

– Egentligen inte så stor. Det kommer fortfarande en del syrier, men nu är det mest människor från Afghanistan, Irak och Pakistan. Där handlar det oftast om individuella prövningar och det är mycket långsökt.

Trots det menar hon att väldigt få ser det som ett alternativ att åka tillbaka. 

– Vissa har sålt allt de äger och satsat på detta. Eller så har deras familjer samlat ihop pengar för att skicka en familjemedlem som ska ta sig till Europa. Hela familjens framtid vilar på deras axlar. Man har sett en del självmord, det är så stort misslyckande att de vågar varken ta ett steg fram eller tillbaka. De sitter hellre och fryser i övergivna baracker i Belgrad än återvänder.

Se mer från - Balkanrutten
Mest läst