Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Lyft blicken och titta på fönstren

    Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

    Min man samlar på gamla fönster. Vi kan knappt gå förbi en container utan att han måste kika ner för att se om där finns handblåst glas och fönsterbågar av gammalt men friskt trä. Sina fynd har han stående i garaget hos sina föräldrar.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Också mina ögon har öppnats, på gott och på ont. På gott för att det gör mig lycklig när jag går förbi ett äldre hus där de ursprungliga fönstren fått vara kvar. Jag tänker på den naturliga luftcirkulationen i rummen innanför. Det buckliga glaset och de ofta anspråkslösa bågarna smälter in i fasaden, som om de alltid har suttit där, och det har de ju. På ont för att det numera gör ont i mig när jag ser hundraåriga trähus och byggnader av handslaget tegel som har försetts med industritillverkade fönster som tomt blickar ut mot omvärlden. Det jag ser är hus som har berövats sin själ. Jag vet också att de nya fönstren sannolikt kommer att behöva bytas ut inom ett par decennier. Vilket slöseri.

    Om jag hade kunnat få mer respekt för skådespelaren Ulla Skoog, så fick jag det i söndags. Hon var nämligen säsongens sista sommarpratare och ägnade hela sitt program åt byggnadsvård. Med kärlek och humor talade hon om gamla byggtekniker, om skövlade riksintressen och inte minst om fönster. Hon spelade upp en liten sketch om hur det kan går till när en bostadsrättsförening i ett charmigt gammalt hus bestämmer sig för att byta ut de gamla fönstren eftersom det eventuellt drar lite grand. I stället för att täta och varsamt renovera ringer föreningens ordförande fönstertillverkaren som på nolltid har blåst ut huset på dess själ.

    Och så spelade hon Frederic Chopin.

    Ulla Skoog berättade om husen längs Linnégatan i Göteborg. Det är inte många som fått behålla sin själ. Ändå har sedan en del år tillbaka insikten om att gammalt är bra börjat sippra in hos allt fler byggnads- och inredningsintresserade människor. Det är glädjande.

    För ju fler som höjer blicken och börjar lägga märke till skönheten i gamla fönster, desto större chans att någon i bostadsrättsföreningen ifrågasätter om det där fönsterbytet verkligen är nödvändigt.

    Detta sommarprat ledde mig vidare till en annan sommarpratare, från en annan sommar: byggnadsantikvarie Göran Gudmundsson. Han framhöll det egentligen självklara men ändå lite svindlande, att luftbubblorna som finns i fönsterglas från 1700-talet innehåller orörd luft – någons utandningsluft från 1700-talet.

    Och så spelade han Jean-Philippe Rameau.