Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Nemat Daneshyan och Maria Sahlén på arbetsförmedlingen i Gamlestaden.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Locket på från Le Pain Français

    Le Pain Français är en framgångssaga. Men att succén är byggd på lönebidrag vill bröderna Samuelsson inte prata om.

    GP har vid flera tillfällen sökt männen bakom det framgångsrika företaget. Så även under måndagen. Enligt uppgift sitter ledningen i möte.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Tio år har gått sedan Samuel Samuelsson tog över Le Pain Français på Övre Husargatan. Tillsammans med bröderna Markus och Munir har han byggt en kedja med åtta kaféer i Göteborg – och på sex år ökat omsättningen från 10 miljoner kronor till 60.

    Lönekostnaderna har de pressat med hjälp av subventionerade anställda.

    Men om det här vill bröderna Samuelsson inte prata. Under flera veckor har vi sökt företagets vd Markus Samuelsson och styrelseordföranden Munir Samuelsson. Den enda vi lyckas nå är Samuel Samuelsson, som driver moderbolaget Veraz holding och beskriver sin roll som konsult till Le Pain Français.

    Han säger att bygget av kedjans nionde kafé tar allt tid – det ska bli ett riktigt flaggskepp, tre våningar och terrass, 1 000 kvadratmeter, i bästa läge på Avenyn. Så besvara på frågor hinner han bara via mejl.

    Vår granskning av kafékedjan visar att de som går på lönebidrag, trygghetsanställning eller utvecklingsanställning på Le Pain Français gör ett fullt jobb, vilket strider mot reglerna. Så här svarar ägarna på det, i ett mejl undertecknat Samuel och Markus.

    ”Lönebidraget kompenserar för anpassningar av arbetsplatsen och själva arbetet så att den enskildes kompetens tas till vara. Det är bra att anställda på lönebidrag känner att de bidrar lika mycket som sina kollegor. Det visar att stödet till anpassningen fungerar.”

    Vi undrar också varför de valt att ha så många anställda med stöd.

    ”I Sverige finns det många unga, långtidsarbetslösa och individer med funktionsnedsättning som är långt från arbetsmarknaden. Regeringen vill öka dessa gruppers möjligheter. Vi är ett av många företag som har anställda som har fått jobb tack vare dessa arbetsmarknadspolitiska åtgärder och vi är stolta över att kunna bidra med det”, skriver de och tillägger att ”de allra flesta av våra anställda är exempelvis mellan 20 och 26 år, och för dem betalar vi halv arbetsgivaravgift.”

    Att Albert Allen inte fick OB-ersättning på nästan två år förklarar de med att det berodde på ett fel i lönesystemet. De hävdar också att alla anställda får OB-tillägg enligt avtal. Flera anställda vi talat med säger motsatsen.

    Nästan alla lönebidragsanställda på Le Pain Français kommer via arbetsförmedlingen i Gamlestaden. Kontoret har placerat över 120 personer med olika typer av stöd hos kafékedjan de senaste åren.

    De flesta har gått via handläggaren Leif Ståhl. Han har trots flera påstötningar inte velat ställa upp på en intervju.

    Kontorschefen Nemat Daneshyan och Maria Sahlén, chef för den avdelning som jobbar med subventionerade anställningar, säger att det är viktigt för dem att hitta arbetsgivare som kan ta emot arbetslösa som står långt från arbetsmarknaden. I upptagningsområdet finns mer än 3 000 långtidsarbetslösa med låg utbildningsnivå.

    De säger att arbetsförmedlaren, före varje placering, ska kontrollera att reglerna följs. För lönebidragsanställda handlar det bland annat om vad personen inte klarar av att göra, eftersom det är det som motiverar bidraget.

    – Det måste finnas en överenskommelse som säger vilka arbetsuppgifter som ska plockas bort, säger Maria Sahlén.

    Men om den anställde i praktiken gör samma sak som en vanlig anställd?

    – En trygghetsanställning ska kompensera det personen klarar av i en anställning. Finns det inget personen inte klarar finns det ju inget att kompensera, säger Maria Sahlén.

    Nemat Daneshyan säger att det är upp till den anställde att slå larm om han tvingas göra ett vanligt jobb.

    – Om våra sökande upptäcker detta är det deras ansvar också att signalera till oss. Om vi inte får någon signal betyder det att allt är som det ska.

    Hur ser era egna kontroller ut?

    – Mycket ska vara kontrollerat innan. Sedan gör vi uppföljning tre månader senare. Ofta beviljas stödet på ett år, sedan gör vi en omprövning, säger Maria Sahlén.

    Att så många placerats hos samma arbetsgivare är däremot ingen varningssignal för dem.

    – Vi är tacksamma om det finns arbetsgivare som kan ta emot våra sökande. Vi kan inte begränsa antalet, säger Nemat Daneshyan.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.