Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Kommersen.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Ljust och fräscht är trist och dött

    En stad som utvecklas genom totalsanering blir en livlös och karaktärslös stad.

    Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

    Svensk stadsplanering lider av ett allvarligt problem, nämligen ivrigheten att totalsanera. När ett område ska förändras och utvecklas brukar i regel såväl byggherrar som stadsbyggnadskontoret föreslå att i stort sett all befintlig bebyggelse rivs. Totalsaneringen drivs fram av ett vällovligt syfte, man vill tillvarata maximal yta för exploatering. Men problemet är inte att det saknas yta, det finns det gott om i Göteborg. Problemet är att när ytan väl används blir exploateringsgraden, det vill säga tätheten, nästan utan undantag låg. Rivningar drivs fram av att det inte byggs tillräckligt tätt och högt.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Det senaste exemplet är den föreslagna planen för första sträckan mellan Stigbergsliden och Folkets hus. I samband med denna plan måste staden ta ställning till vad man vill göra med loppisen Kommersen. Byggnaden, som är den sista resten småskaliga industrin i hamnen, ska förmodligen rivas.

    I planförslaget inser man Kommersens värde och funktion. Därför verkar man vilja ersätta den befintliga byggnaden med en som fyller en liknande funktion. Det är en bra början, men är det inte en risk att en ny byggnad omintetgör själva poängen med en loppis, det vill säga billiga hyror vid en central plats?

    För att en stadsdel ska kunna fungera långsiktigt behövs en blandning av prisnivåer och funktioner på byggnader. Det innebär exempelvis att det är bra att kombinera nybyggda bostadsrätter med att bevara billigare lokaler som nystartade affärsverksamheter kan använda sig av. Faran är annars att man får Lindholmensyndromet: ett homogent område som nästan enbart rymmer större affärskedjor och näringsverksamheter. Det blir fräscht och fint, men relativt livlöst.

    Invändningen mot detta resonemang är troligtvis: Varför ska man behålla ett ruckel täckt av graffiti? Vad tillför det till stadsbilden?

    Svaret är egentligen enkelt. För att en stad ska ha karaktär, utstråla mångfald och historia måste olika historiska lager samexistera. Blandade funktioner, såsom butiker, arbetsplatser, kontor och bostäder måste tillåtas befinna sig på samma plats. Att spara gammal, emellanåt nedgången bebyggelse har också en integrerande verkan. Olika prisnivåer på lokaler och funktioner på byggnaderna gör att människor blandas.

    Givetvis ska inte alla nedgångna kåkar som minner om en svunnen tid bevaras. Alltför stark nostalgi är en dålig ingrediens i stadsplanering. Det som bevaras ska självklart tillföra något till staden, här och nu. Det kan vara så att Kommersen, som är i mycket dåligt skick, inte kan bevaras, att byggnaden helt enkelt är för fallfärdig och att en renovering blir för dyr. Vad som bör ersätta byggnaden i sådana fall bör vara en offentlig plats som fyller samma roll som Kommersen gör idag.