Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Det vi måste eftersträva är den goda balansen mellan digitalt och verkligt liv, skriver debattören. Bild: Bild: Stefan Berg

Livsviktigt balansera skärmtid och verkligt liv

Debatt Det är livsviktigt med tillräcklig sömn och begränsad skärmtid för en bra balans mellan digitalt och verkligt liv. Barn och ungdomar behöver hjälp att reglera dessa ting och det är de vuxnas ansvar att hjälpa dem med detta fram till 18 års ålder, skriver skolläkare Åse Victorin.

Journalisten med inriktning på digitala medier, Emanuel Karlsten, skrev en krönika på GP:s kultursida i söndags om skärmtid för barn. Rubriken var mycket bra: ”Föräldrar behöver rätt underlag för egna beslut”. Tyvärr kan ingen i dag ge det sanna svaret på hur den unga hjärnan påverkas av många timmar framför skärm. Professor Hugo Lagercrantz utgår dock inte bara från sin magkänsla utan från många års forskning kring hur vår hjärna utvecklas och fungerar. Utifrån den förmedlar han samma oro som många föräldrar upplever i sin magkänsla kring skärmtid.

Självklart ska man inte ge föräldrar dåligt samvete över deras barns dator- och tevevanor. Ofta har de redan det, alldeles av sig själva, eftersom de intuitivt känner om deras barn sitter för mycket framför en skärm, kanske har symtom och mår dåligt.

I mitt arbete som barn- och ungdomsläkare jobbar jag empatiskt med föräldrarna. Det är mycket svårare att vara förälder i dag – mycket på grund av medias stora plats och att föräldrar ofta är tyngda av arbete både i och utanför hemmet. Föräldrarna blir inte hjälpta av att ges dåligt samvete. I stället behöver de hjälp och vägledning i hur de ska hantera alla nya fenomen i samhället som också påverkar deras barn.

Barnets hjärna utvecklas enormt

Vi måste utgå från det lilla barnet. Professor Lagercrantz har rätt när det gäller barnets hjärna. Den utvecklas enormt under barn- och tonåren och den utvecklas genom interaktion med omgivningen. Därför blir det viktigt vad barnet gör. Att det tränas i samklang med andra både i tal, socialt och med kroppen. Musklerna, balansen, smidigheten tränas i den dagliga rörelsen. I den sociala interaktionen med andra tränas barnet successivt in till att bli en alltmer socialt kompetent person. I den viktiga leken tränas den egna fantasin och kreativiteten. Ibland har barnet tråkigt, men det är okej eftersom tristessen är fantasins moder.

Många timmar vid skärm minskar tiden IRL – In Real Life – i verkligheten. Det är detta som är det största bekymret. Tidigare tekniska nymodigheter man kanske förfasade sig över då, stal inte alls tid på samma sätt.

På min mottagning möter jag dagligen barn och ungdomar som spenderar mer än heltid efter skolan framför skärmen. De söker mig för allt från nackproblem, sömnsvårigheter, nedstämdhet, ensamhet, övervikt och vad värre är, ofta en känsla av meningslöshet. När jag frågar om dataspelen ger dem mycket får jag alltid samma svar. ”Nej, de ger mig inget, men de är kul.”

En känsla av meningslöshet

Det känns lite skrämmande att ägna mer än heltid åt något som i längden inte ger en någonting. Det kanske förklarar känslan av meningslöshet.

Emanuel Karlsten refererar till docenten i pedagogiskt arbete Elza Dunkels uttalande att det inte är tiden vid skärmen utan vad man gör på skärmen som är det viktiga. Det var vad vi oroade oss för vid internets början, men i dag är det förlorad tid i verkliga livet – IRL – som är huvudproblemet!

Elsa Dunkels har inga kunskaper om hjärnans utveckling men tar upp positiva effekter som att barn blir mer allmänbildade med mera. Det vi ser i dag bland unga är kraftigt försämrade skolresultat och en skrämmande ökning av psykisk ohälsa.

Det föranleder att vi måste börja fundera över vad det beror på. Ofta finner jag en ohållbar livsstil hos barn och ungdomar; de har kronisk sömnbrist, är ständigt uppkopplade och framför en skärm, rör sig för lite och saknar ofta samtal med vuxna. Ofta saknar de arbetsuppgifter hemma, vilket bidrar till känslan av att inte vara behövd.

Professor Lagercrantz vill uppmärksamma föräldrar på hjärnans viktiga utveckling och hur de kan vägleda sina barn så att de kan må fortsatt bra.

Läggtid för tillräcklig sömn och begränsad skärmtid för en bra balans mellan digitalt och verkligt liv är livsviktigt. Barn och ungdomar behöver hjälp att reglera dessa ting och det är de vuxnas ansvar att hjälpa dem fram till 18 års ålder.

Om vi som arbetar med barn och är proffs på barns utveckling kan ge föräldrar god vägledning, så brukar det uppskattas mycket av föräldrar. Ofta känner de sig vilsna – man vet inte hur man ska hantera detta med skärmar. De riktlinjer eller råd som professor Lagercrantz ber Statens Medieråd om skulle säkert hjälpa många föräldrar och ge dem motivation att sätta goda gränser. I förlängningen skulle det också ge gladare och friskare barn och ungdomar.

Måste eftersträva den goda balansen

Det vi måste eftersträva är den goda balansen mellan digitalt och verkligt liv. För ett barn, som ännu inte sett så mycket, måste det verkliga livet ändå få det större utrymmet. Hjärnan mognar sent bland annat när det gäller att se konsekvensen av sitt handlande – först i dryga 20-årsåldern – därför behövs föräldrars hjälp att sätta dessa gränser. Med rätt råd från experter kan föräldrar känna sig trygga i dessa, ibland obekväma men nödvändiga, beslut. Vi behöver stärka Sveriges föräldrar i deras goda ambitioner för sina barn!

Åse Victorin

leg läkare, specialist barn- och ungdomsmedicin samt allmänmedicin, skolläkare

Bild - 2
Mest läst