Hon hade tidigare passerat lägret, på väg för att hoppa på en av färjorna till de grekiska öarna.
På distans hade Isa Nordeld sett vad hon då upplevde som ett kaos. I Atens hamn, på en parkeringsplats samt under motorvägen, hade mängder av människor på flykt från bland annat Syrien och Afghanistan – en stor del av dem barnfamiljer – blivit strandade i ett inofficiellt tältläger.
– Första dagen var helt underbar, utbrister Isa när hon ska berätta om sin tid som volontär i hamnen. Det var så lätt att med en gång få kontakt med människorna i lägret.
Hon gör en kort paus och lägger sedan till:
– Men jag var chockad över hur situationen såg ut, hur de bodde. Nu förstod jag att människorna verkligen levde i de här tälten – sov utan madrasser. Insikten kom över mig, fast jag blev inte så känslosam just då. Sorgen kom senare. Jag tror att alla som volontärarbetar på ett liknande sätt går igenom det – först chock, sedan sorg.
Det var i somras som Isa, efter ett utbytesår i Aten, bestämde sig för att i stället för att stanna kvar några veckor i Grekland och semestra försöka hjälpa till i flyktingkrisen.
– Det fanns så nära inpå hela tiden, så för mig var det självklart att hjälpa till, konstaterar hon.
Isa kom i kontakt med den svenska ideella organisationen Team Sweden Volunteers som var verksam i lägret i hamnen och beslöt sig för att arbeta två veckor med dem. Det serverades te, distribuerades kläder och hygienartiklar samt ordnades aktiviteter för barnen.
– Vi lekte med vattenballonger, minns Isa. Det var väldigt kul men lite kaotiskt – som att hålla i en dagisklass. Barnen var som vilka barn som helst, oftast glada och gav så mycket kärlek, men fast i den här situationen.
Hon lutar sig tillbaka och säger sedan dröjande:
– Man såg också vissa barn som mådde sjukt dåligt psykiskt. Det fanns en tioårig flicka... Hon hade en nål i munnen och lekte med den och sa att hon skulle sticka sig. Sedan började hon sticka de andra barnen.
Isa tystnar men fortsätter snart:
– Det var hemskt med alla människor som mådde dåligt men inte fick någon hjälp. Min sista dag var det en kille som hoppade i vattnet och skulle dränka sig.
De människor Isa mötte i tältlägret i hamnen levde i ovisshet sedan Europas gränser stängts och de flesta av dem hade vistats i lägret i många månader utan att ha kommit någon vart i asylprocessen. Informationen var bristfällig och lägret sköttes i stort sett av volontärer.
– Utan volontärer – vad hade hänt? funderar Isa. Men det är fantastiskt att det finns folk som vill hjälpa till. Jag hade aldrig volontärarbetat innan men nu längtar jag efter att åka iväg igen.
Hon ler när hon berättar om de flyktingar hon mötte i somras, många av dem har hon fortfarande kontakt med.
– Jag blev inbjuden i deras tält och vi satt och pratade – där fanns så mycket kärlek. Men när vi pratade insåg jag också att det lika gärna hade kunnat vara jag. Vi var så himla lika.
– Människorna var så givmilda och öppnade upp sina hjärtan med en gång. Det var fantastiskt. Det levde man på – och det gör jag fortfarande. Det var det bästa med att volontärarbeta, att folk öppnade upp sig så.
Tills vidare, tills hon har tid att resa iväg igen, planerar Isa att engagera sig som volontär på hemmaplan – som samtalskontakt till en nyanländ ungdom.
– Min syn på framtiden har förändrats, säger hon. Det jag pluggar, Industriell ekonomi, handlar mycket om business. Man lever för en karriär. Men sommaren blev en ögonöppnare – min grund jag står på rubbades. Vill jag inte uppnå något större? Göra världen bättre?
Isa hoppas att hon ska komma underfund med en lösning där hon kan kombinera sin utbildning med viljan göra världen till en bättre plats.
– Jag går ut skolan till sommaren och ska börja jobba, men jag måste tänka om gällande hur jag ska hitta rätt väg. Flyktingar har blivit min hjärtefråga, men det är inte ett måste att jobba med det.
Och även om de två veckor Isa spenderade i lägret i hamnen – följt av ytterligare två veckor då hon på andra sätt gjorde insatser i Aten – var intensiva och volontärer bröt ihop då och då är hon tacksam över de erfarenheter hon fått.
– Det har gett mig en större insikt kring hur människor har det idag. En mer human insikt. Det har även gett mig så mycket inre styrka. Det är något av det mest fantastiska jag varit med om.
Fakta: Isa Nordeld
Ålder: 25 år.
Familj: Mamma och pappa.
Bor: Majorna.
Gör: Studerar Industriell ekonomi på Chalmers Tekniska Högskola.
Intressen: Springa, fota, måla, umgås med vänner.
Fakta: Volontärdagen
- Volontärdagen infaller den sista lördagen i november.
- Sedan finns också Internationella dagen för volontärarbete - eller Internationella dagen för frivilligas arbete för ekonomisk och social utveckling - som är en av FN:s internationella temadagar och i år infaller 5 december.
