Vänner är som persilja. De kan vara ettåriga eller tvååriga. Vissa vänner blir perenna – men man vet aldrig riktigt vilka.
Det var författaren Tomas Sjödin, som också skriver uppskattade krönikor i GP, som först gjorde jämförelsen, och diakonen och psykoterapeuten Lennart Björklund återanvänder den med förtjusning. Lennart är numera pensionerad, men föreläser fortfarande i olika sammanhang. Ibland handlar det om vänskap.
Lennart Björklundberättar om en 99-årig kvinna han nyligen träffade. Hon undrade om han kunde förstå hur det känns att aldrig träffa någon i sin egen ålder, att alltid umgås med människor som är jämnåriga med ens barnbarn ungefär. När den nästan hundraåriga kvinnan pratar om sin barndom, om dass på gården och varmvattenberedare med polletter, verkar de tro att hon är född på 1700-talet.
Lennart Björklund talar om den bästa vännen som är något helt annat än Facebookvänner.
– De kanske skulle kallas bekanta eller kontakter i stället. För mig är vänskap något mycket djupare och viktigare.
Lennart Björklund har ett par definitioner på vänskap som han brukar nämna under sina föreläsningar. Den ena lyder: ”Till en vän ska man komma bjuden i medgång och objuden i motgång.”
Den andra är: ”En vän är någon som känner mig utan och innan – och ändå tycker om mig.”
Frånsett den kroppsliga aspekten skiljer sig inte vänskap särskilt mycket från kärlek, anser Lennart Björklund. Det handlar om en samvaro byggd på förtroende där man fullt ut vågar vara sig själv. Ett slags hjärtats tysta gemenskap.
– En vän är någon som lyssnar, som glömmer skulder och inte dömer. Men vänskap är en färskvara, ungefär som motion – något man gör, inte något man får. Vänner måste man odla när allting är bra, säger Lennart Björklund.
Det finns numera gott om forskning som belägger vänskapens vikt för hälsan, både den fysiska och den psykiska. Människor som har vänner lever längre, de drabbas inte lika ofta av hjärt- och kärlsjukdomar, återhämtar sig snabbare efter sjukdom, har bättre självförtroende och självkänsla och råkar mer sällan ut för depression.
Många, framför allt äldre, män är sämre än kvinnor på att odla och bygga nära relationer utanför familjen. Något som Lennart Björklund ofta noterat i terapirummet.
– Många män har bekanta, men inte en enda vän. När jag frågar vem de vänder sig till med förtroenden och bekymmer svarar de ofta att ”det är väl min fru”. Män skulle behöva lära sig att skapa djupa relationer med andra män. Kvinnor, å andra sidan, skulle ibland behöva begränsa sina vänner, säger han.
Olika sorters vänner fyller olika funktioner i en människas liv, men var och en är viktig på sitt sätt. Lennart Björklund har en mängd exempel. Det kan vara pendlarvännen som man bara umgås med på väg till jobbet, sommarvännen som man aldrig träffar på vinterhalvåret, den slappa vännen som sällan hör av sig, nätvännen som man kan ha en intim digital kontakt med. Eller hobbyvännen.
– Jag har en kompis som har höns och han säger att det finns inget roligare än träffarna i fjäderfäföreningen, berättar Lennart Björklund.
Vissa vänskaper är mera komplicerade än till exempel semestervännen eller julkortsvännen. Som den bossiga vännen som suger mer energi än hon ger tillbaka.
– Det finns faktiskt vänskap där bäst före-datum har gått ut, eller borde ha gått ut. Där vännen 95 procent av tiden pratar om sig och sitt och inte frågar efter hur jag har det. Som använder mig som slasktratt. Men man behöver inte stanna kvar när någon sätter sig på en, säger Lennart Björklund.
Många bekymrar sig för hur de i så fall ska ”göra slut”, men enligt Lennart Björklund behöver man inte ställa till med en dramatisk scen. Det kan räcka med att man börjar glesa ut och förkorta träffarna för att vänskapen ska självdö.
Viktigt med vänner när man blir ensam
En stor näve glädje och skratt. En nypa allvar och en knivsudd sorg. Så ser ingredienserna i de fyra kvinnornas vänskap ut.
– Vänner träffas och har trevligt utan några krav, säger Agneta Klang.
De fyra väninnorna tar en kaffe och kanelbulle på klassiska Junggrens café på Kungsportsavenyn.
– Men i vanliga fall är det dåligt med kafferep. Vi är ett gäng som går på bio tillsammans en gång i månaden och då brukar vi gå hit och dricka ett glas vin efteråt, säger Agneta Klang.
Agneta, Britt-Marie, Bodil och Solveig har ingen livslång historia ihop utan lärde känna varandra först på äldre dagar. Tillsammans med ytterligare ett antal damer förgyller de varandras helg- och vardagar. Det kan bli canasta på Mötesplatsen i Landala, foajékonsert på Operan, middag hemma, lunch på stan och en och annan resa.
– Vi kallar oss för kulturtanter, men ofta ses vi utan någon orsak alls, säger Solveig Lindberg.
– Fast det ska vara upplyftande. Bevare oss väl för att bara prata sjukdomar, säger Britt-Marie Carlson.
Ändå har de haft sin beskärda del av motgångar och ledsamheter. Alla fyra är änkor och lever ensamma. De pratar om hur tomt det blir när ens andra hälft försvinner, hur självförtroendet slår i botten och man riskerar att bli sittande sysslolös hemma.
– Det var Britt-Marie som fångade upp mig när jag blev änka för sju år sedan. När man blir ensam är det extra viktigt att ha vänner som drar med en ut, säger Bodil Fröberg.
Som nyblivna änkor var de plötsligt inte längre välkomna på parmiddagar i sina gamla sammanhang. Ett fenomen som de hade hört talas om, men inte riktigt trodde på.
– Då blev vi betraktade som ett hot, säger Bodil.
– Ja, vi kanske ska göra en almanacka och kalla oss Kalenderflickorna, fyller Agneta Klang i.
Som vanligt alltså – vänskap med en stor portion skämt och en liten gnutta allvar.
Solveig Lindberg sammanfattar vännernas livsfilosofi:
– Hur det än blir måste man ha blicken riktad framåt och inte fastna i det som har varit, säger hon.
Vänskap
I en masteruppsats för ett par år sedan undersökte genusforskaren Linn Alenius Wallin äldre kvinnors vänskap. Den heter: ”Det som slår an i mitt hjärta, det fyller mig med glädje fortfarande” – om äldre kvinnors nära vänskapsrelationer.
I intervjuerna med kvinnor mellan 70 och 85 år framkom några gemensamma drag:
- Det var vanligt att de återknöt kontakten med vänner de haft tidigare i livet.
- Samtalet var det absolut mest centrala.
- Kulturaktiviteter var ofta både ett samtalsämne och en gemensam aktivitet.
- Liknande intressen var viktigare än att ha en liknande livssituation eller samma åsikter.
- Tillit och ärlighet beskrevs som centrala egenskaper, men det var även viktigt att kunna hålla ett lagom avstånd.
