Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Bild: Christine Olsson/TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Wedel: Stenabåtens lilla öl- och whiskybluff

GP:s Kristian Wedel bevittnar en händelse som han undrar om den inträffar varje kväll på varje Stenabåt.

Det här är ett kåseri. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag var eventuellt med om något ovanligt förra torsdagen. Eller också var det något mycket vanligt. Det är det jag inte vet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Jag for med Kielfärjan från Göteborg tillsammans med GP:s tecknare Ulf Sveningson. Han tecknade under hela resan, men han framträder som synes inte tillsammans med denna text, för han befattar sig inte med halvsidor.

Vi begick smörgåsbordet i höjd med Vinga. Vid bordet intill oss satt en kvinna i grön dräkt och förtärde Carlsberg och revbensspjäll – inget annat – med ofattbar effektivitet. På kvällen försjönk tecknaren på sedvanligt vis över ritblocket i hytten. Han återkallade alltså i minnet dagens fysionomier på ett sätt som skulle ha fallit under allmänt åtal om främlingarna vetat att han kring smörgåsbordet plockat dem på deras näsor och nackvinklar.

När han tecknar är han inte talbar. Jag gick upp ett slag på däck, under den låga färglösa himlen, och sedan ner i restaurangen och satte mig vid ett barbord (obs, inte babord). Där fanns ett panoramafönster, men inget panorama, bara en plåtför och Kattegatts svärta.

Efter en stund inträffade något vid bordet intill. Det var knappt en händelse. Det var överhuvudtaget inget att fästa någon vikt vid, om det inte vore för att det var en repris av något jag sett för mycket längesedan.

Jag var tolv år, kanske tretton, den gången, och familjen for till Danmark med Danica. Jag hade anförtrotts att sitta några minuter ensam framför en cocacola i Danicas bar. Det var en försommardag. Det måste ha varit tidigt sommarlov eller möjligen påsklov. Jag tror att det regnade. Mitt tolvåriga jag drack cocacolan framför ett tomt och runt dansgolv. På andra sidan detta golv satt en man och en kvinna. Mannen hade ett glas öl framför sig. Han hade druckit en tredjedel. När kvinnan gick till damrummet väntade han i trettio sekunder, tömde ölen, sprang till bardisken och beställde ett nytt glas, drack stående ur detta till en tredjedel och hann sjunka ner på stolen innan hustrun återvände. Där satt han och hade så att säga en öl tillgodo.

Jag var tolv eller tretton år, men jag förstod vad jag hade sett.

Denna händelse ligger alltså snart, avrundat, fyra decennier tillbaka i tiden.

Jag kan inte minnas att jag har suttit ensam vid ett bord på en Stenabåt sedan dess. Resor har jag gjort, men det har alltid varit i sällskap och stök. Någon enstaka gång har jag rentav färdats som musikant.

Men nu satt jag ensam igen och fartygsfören borrade sig in i natten. Om några timmar skulle den bryta igenom gryningen i Stora Bält.

Och vid bordet intill inträffade alltså 1983 års händelse igen.

Mannen hade en fantastisk skjorta. Mönstret stod i en klass för sig. Det skulle inte ha märkts om han hade kräkts på den. Kanske hade han gjort det. Han hade ett litet whiskyglas med isbitar. När hustrun gick ut slök han whiskyn. Det är brott mot whiskyns idé att sluka, men det gjorde han. Han signalerade till servitrisen och hann få ett nytt glas. Sedan satt han kultiverat över sin lilla pinne när hustrun kom tillbaka. De satt vid det svarta panoramafönstret och han smuttade avmätt på glaset. Han demonstrerade att han var mannen som kunde sitta en kväll framför en enda whisky.

Jag satt kvar och tittade på honom i tjugo minuter och undrade om detta var något som inträffade varje kväll på varje Stenabåt. Jag vet verkligen inte.

Emellertid misstänker jag att han trots allt inte var lika erfaren som 1983 års drinkare, för när jag reste mig för att gå och se hur det gick för tecknaren och alla hans avkonterfejade mässingventiler och dubbelhakor, kom servitrisen vandrade över golvdiagonalen med notan.

Jag undrar hur det gick. Nästa studieresa företas hösten 2055.