Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Kompetens på däck med Litteraturvetaren, Trubaduren och Ägaren.
Kompetens på däck med Litteraturvetaren, Trubaduren och Ägaren.

Ny resa i Taubes vatten

För två år sedan gjorde de en bejublad Taube-turné längs västkusten. Nu är de tillbaka, Litteraturvetaren och Trubaduren, för en ny turné ombord på kosterbåten ”Flory”: ”På kryss med Taube. Andra sommaren”.

– Skagen säger du?
– Mm, vi tänkte att det kunde bli ett spännande äventyr … Och så är det ju klassisk Taube-mark också.
– Ja, blir det västlig kulig kan ni bara glömma det.
– Naturligtvis. Men … vid mer gynnsamma vindar?
– Ja, då ser jag inga hinder. Men någon rolig segling är det ju inte.

Litteraturvetaren erinrar sig samtalet med Ägaren ett par veckor tidigare när han tillsammans med Gasten en eftermiddag i juni svänger in på grusgången som leder fram till Ägarens ståtliga kåk längst ut i Långedrag. De båda herrarna får syn på den läckra skönheten nere vid bryggan ungefär samtidigt. Där ligger hon och guppar förföriskt, kostersnäckan ”Flory”, och det känns plötsligt som om det var i går de senast såg sin trofasta vän. Gasten får något drömskt i blicken och spanar ut mot Kilen och det öppna havet där vita gäss spatserar taktfast på varje våg.
– Välkomna!
Det är Ägarens fru som har öppnat dörren och nu står hon där framför dem som ett enda stort, soligt leende. Runt hennes ben springer två nakna, nybadade lintottar och leker tafatt.
– Det blir köttfärssås och spagetti. Order från barnbarnen.

En timme senare har sällskapet hamnat i sittbrunnen på ”Flory”. Förutom Ägaren har nu också den av kronisk tidsoptimismlidande Trubaduren anslutit. De repeterar de olika momenten som ska utföras vid varje slag. Litteraturvetaren försöker få till det rätta handlaget med tamparna. Han minns det hela förvånansvärt väl, men Ägaren är av en annan åsikt.
– Nej, helt fel! Öglan måste löpa fritt.
– Man kanske kan göra så här i stället? Trubaduren har i vanlig ordning försökt improvisera.
– Javisst, fast det är inte rätt … Nej, det är nog tur att jag har utrustat henne med både AIS och VHF till i år.
Sällskapet förflyttar sig in i ruffen och Ägaren visar stolt upp den nyinstallerade tekniken.
– Med AIS transpondersystem får ni tillförlitlig information om alla fartyg i er närhet och jag kan dessutom följa er exakta position från land. Och med VHF-radion kan ni lätt tillkalla hjälp när ni befinner er i sjönöd.
Det är med en påtaglig känsla av att Ägaren inte riktigt litar på deras seglingskunskaper som de efter den minutiösa säkerhetsgenomgången sätter sig till bords uppe i huset för att äta. Men denna molande misstanke försvinner snabbt när de börjar diskutera sommarens Taube-äventyr.

Årets turné inleds med Träbåtsfestivalen i Skärhamn och sedan ska Trubaduren och Litteraturvetaren i tur och ordning kryssa sig fram till Styrsö, Skagen, Hållö, Gåsö, Flatön, Nösund och Marstrand, innan det blir grand finale på självaste GöteborgsOperan. När du läser det här befinner de sig i själva verket redan i Skärhamn. 
Förutom artiklarna i GP ska turnén dokumenteras även på film, ett arbete som leds av en rutinerad dokumentärfilmare som i sällskapet går under namnet Spanjoren.
– Vilka gästgastar har ni tillgång till i år?, undrar Gasten lite trevande.
– Vi får se, svarar Trubaduren. Oceanografen har i alla fall visat intresse. Hur är det förresten med Arkitekten? Sist jag hörde om henne hade hon siktats ombord på en Maxi Racer …
– Vi talar inte mer om det, mumlar Gasten.
Ägarens fru uttrycker därefter en viss oro för seglingen till Skagen.
– Ska ni till Skagen måste Ägaren segla med. Jag litar inte på någon annan.
Ägaren ger sin fru en blick av ett slag som de övriga i sällskapet inte har sett hos honom tidigare.
– Ja, vi får väl se. Någon rolig segling är det ju inte.

Kvällen avslutas med allsång en trappa upp. Till Trubadurens gitarrackompanjemang sjungs bland annat samtliga 17 strofer av ”Möte i monsunen”. Den äldste av lintottarna, som nu har klätts i pyjamas, sufflerar och rättar när det sjungs fel. Utanför fönstret har skymningen sänkt sig dunkelmjukt, men de kan fortfarande se hur ”Flory” ligger och nickar instämmande med fören. Osäkerheten i sången släpper lagom till den näst sista strofen, den som innehåller några av de vackraste raderna i svensk sjöpoesi:

Och de brassade för fyllning och började sin gång
och tillbaka till vår skuta rodde vi
och där gick hon i monsunen och jag hörde deras sång:
– Rolling home, rolling home, across the sea!

 

Mest läst